Avklädd framför kameran
Donald Rumsfelds makt dräneras i dokumentärfilm
FILM Tio år efter Oscarbelönade The fog of war, om Robert McNamara och hans medverkan i Vietnam, är Errol Morris tillbaka med en ny film om en ex-försvarsminister. I The unknown known, som visas på Tempofestivalen den här helgen, är det Donald Rumsfelds tur att bekänna färg. Där McNamara gav trovärdiga svar fortsätter Rumsfeld sina krumbukter kring Irak och 11 september.
Titeln syftar på hans egen ordvändning: saker man trodde sig veta, men som man – visade det sig – inte visste. Närgångna talking heads varvas med grafik som ger respit från Rumsfelds mefistofeliska grin. Jag är cool och genomtänkt, hävdar han själv. Ändå är det Morris behärskade intervjuteknik som ger insikt åter.
Men filmen är inte så intressant för vad Rumsfeld avslöjar, utan för vad filmen röjer om honom. Det är som om hans maktutövning, byggt på hypoteser, helt dränerat honom på substans. Till slut återstår bara en stelnad pose allt lättare att se igenom.
Så kommer den givna frågan: varför ställer du ens upp på det här? För en gångs skull är Rumsfeld mållös. Svaret tycks finnas i en välkänd amerikansk narrativ: kamerans makt och ett självrättfärdigande till varje pris. Att berätta sin historia är, hur illa den än kan verka, bättre än att inte berätta någon alls.
Denna lärdom, tillsammans med en allmän intimisering, är kanske den viktigaste förklaringen till varför dokumentärfilmen fortsätter sin framfart. I Rumsfelds fall räcker det att berättelsen bara är löst baserad på verkligheten.
