Ministerval som stryker medierna medhårs
Jeanette Gustafsdotter kan mediefrågor – men hennes konst- och kultursyn är mer okänd
”Jag tror och hoppas att det blir Lawen Redar”, sa Jeanette Gustafsdotter i P1 så sent som i fredags, när hon fick frågan om vem som borde bli ny kulturminister efter Amanda Lind. Hon fick fel, precis som alla andra.
När Magdalena Andersson presenterade sin regering var det i stället just Jeanette Gustafsdotters namn som lästes upp. Inget känt namn i breda folklager, men desto mer bekant för alla i medievärlden. Gustafsdotter kommer senast från en roll som generalsekreterare för Sveriges museer, men det är inte där hon gjort avtryck utan som vd för branschorganisationen TU – Medier i Sverige. Hon har också jobbat på TV4 och suttit i styrelsen för Sveriges Radio.
Gustafsdotter är en stark public service-förespråkare – men har gjort sig känd som en skarp kritiker när Sveriges Radio och framför allt SVT tagit sig för stora friheter i sitt uppdrag. Det har handlat bland annat om att markera när SVT allt mer vidlyftigt börjat bre ut sig som en textbaserad nyhetssajt i konkurrens med oberoende kommersiella medier som Aftonbladet eller Svenska Dagbladet. Det har också handlat om hur SVT publicerar exklusivt innehåll på de globala techgiganternas plattformar, spenderar licenspengar på facebookannonser och distribuerar innehåll exklusivt i kanaler där användarnas data används för att berika storbolagen.
Jag som själv argumenterat för ungefär samma sak i de här frågorna hoppas att vår nya kulturminister bär med sig den inställningen också när hon leder ett departement.
För den som i likhet med mig värnar public service och ser det som en livsnödvändig del av det svenska medieutbudet måste också värna gränserna för public service. Annars blir det öppet mål för de krafter som vill montera ned hela systemet med fri och oberoende public service, en strid som står för dörren vad Moderaterna och Sverigedemokraterna än bedyrar i olika intervjuer.
Under våren kommer också en mediestödsutredning om vad som ska gälla efter 2023, där förslag som skapar förutsättningar för framtida finansiering ska presenteras. Den får Gustafsdotter nu på sitt bord, och det är ingen liten sak för journalistiken i Sverige.
Att det tillträdande statsrådet engagerat sig i frågan om den digitala plattformsekonomin, övervakningskapitalismen, innebär en förstärkning. I den nyss sittande regeringen saknades både intresse och förståelse för de här frågorna.
Gustafsdotter är på så vis ett val som gjort för att stryka mediechefer medhårs. Hon har också lagt mycket tid och kraft på frågor som rör hat och hot online.
Hennes profil när det kommer till konsten och kulturen i övrigt väcker lite fler frågetecken. Tiden på Sveriges museer till trots är det svårt att veta något om den nya kulturministerns syn på exempelvis konsten och litteraturen. Vad vill hon? Och hur? Det återstår att se. Smekmånaden lär bli ovanligt kort i ett kultursverige som numera befinner sig i en konstant ekonomisk – och därmed också kreativ – kris.
