Lägg ner högtidstalen

Åsa Linderborg: Låt oss i stället prata principer – som om papperslösas arbetsmarknad

Med all respekt för alla känslosamma högtidstalare som upprepar mantrat att vi inte ska vika ner oss för hatet – kan vi inte börja prata principer i stället?

Ska vi ändra uppfattning i centrala frågor? Ska vi införa ny lagstiftning? Och hur ska vi egentligen göra med de papperslösa som ”bara försvinner”?
Av integritetsskäl har jag varit emot strösslet med övervakningskameror, men nu börjar jag ändra mig. De kan visserligen inte förhindra terrorbrott, men de minskar nog annan brottslighet (våldtäkter) och de underlättar gripandet efter gärningsmän.
Ska vi uppluckra organisationsrätten? Nej, det vore meningslöst och ett allt för stort ingrepp i demokratin. (Rakhmat Akilov var för övrigt inte medlem någonstans.)

Ska vi utvisa människor som hyser sympati för organisationer som IS? Nej, det vore ingen större lösning, eftersom de flesta islamister är födda i Sverige.

Ska vi intensifiera Reva? Nej, det finns enklare sätt att hitta papperslösa än att muddra random mörkmuskiga män i tunnelbanan. Man kan till exempel leta bland städpersonalen på McDonalds efter stängningsdags.

I måndags (10 april) skrev jag en text om att Sverige skulle stanna utan alla papperslösa. Den fick många läsare att höja på ögonbrynen. Va falls, förespråkar hon svart arbetskraft?! Nej, tvärtom. Alla jobb ska vara vita men så länge de inte är det, finns det en arbetsmarknad för desperata människor.

Det är därför Starbucks och andra amerikanska snabbmatskedjor plötsligt uppvisar ett ”antirasistiskt” engagemang – om Trump ska deportera 11 miljoner papperslösa förlorar de en arbetskraftsreserv som är så fattig, att den kan jobba för 4,75 dollar i timmen.

När jag bytte adress för ett år sen var det ett helvete innan jag hittade en flyttfirma med kollektivavtal. Deras tjänster är nämligen dubbelt så dyra och det vill inte folk betala för. Vi vill ha flyttkarlar utan papper, tänder och rättigheter.

Diskarna på krogen, där innerstadsmänniskorna för ett par hundra spänn avnjuter sin tapas, är de som nu föreslås ska kastas i fängelse i väntan på utvisning.

Det var det jag menade, när jag skrev att de papperslösa är inbyggda i vår ekonomi.

När Anders Ygeman pratade om vad man kan göra för att minska gängbrottsligheten påpekade han allas ansvar: Om man klipper sig för femtio spänn eller drar en lina till helgen, är man en del av den kriminella ekonomin.

Jag fattar fortfarande inte hur han kunde kritiseras för något så självklart, men det är samma sak med städhjälpen och de som rensar swimmingpoolen för en spottstyver. ”Illegala” människor utnyttjas i en illegal transaktion för att man inte vill betala skälig lön, skatt och arbetsgivaravgifter – trots att alla tjänster numera är kraftigt skattesubventionerade.

Den svarta ekonomin är en avgörande del av de bättre betalda men likväl jävligt snåla statusmänniskornas bekvämlighet.

Högtidstalarna predikar att vi ska fortsätta leva som vanligt. Det tycker inte jag. Det finns massor vi måste ändra på i synen på varandra och vad vi anses oss ha rätt till och ska betala för.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.