Yes he can - skära mest i välfärden
Obama gör sig impopulär i båda lägren
I skrivande stund är det oklart om det blir någon uppgörelse om USA:s statsbudget. I medierna har dramat varit huruvida en fanatisk höger ska ta sitt förnuft i fånga medan tid är.
Men det finns andra intressanta aspekter som kommit i bakgrunden.
Under nedstängningens första vecka förklarade Obama sig villig att ”sätta sig ned för att diskutera våra långsiktiga underskottsproblem … reformera våra socialförsäkringssystem”. Han har vid flera tillfällen beklagat att republikanerna tidigare backade från en ”stor uppgörelse”. Den hade inneburit imponerande 2,8 triljoner dollar i nedskärningar över tio år, varav de största i pensionssystemet och pensionärernas sjukförsäkring.
Obama föreslår faktiskt 280 miljarder dollar mer i nedskärningar för pensionärerna än republikanerna. Precis som svenska socialdemokrater har accepterat att kalla socialförsäkringsersättningar för ”bidrag”, använder Obama begreppet ”entitlements” med en underton av att medborgarna ställer ohemula krav på välfärden. Liksom i den svenska debatten presenterar bägge partierna nedskärningar i välfärdssystemen som ett sätt att ”rädda” dem.
Republikaner och demokraternas mittfåra är eniga om att sociala skyddsnät, speciellt pensionssystemet, måste skäras ned; däremot är det impopulärt bland väljarna, även de republikanska.
I Sverige löstes motsvarande problem med en blocköverskridande överenskommelse som var så ogenomträngligt krånglig att den nästan helt undgick offentlig debatt. Det har inte gått att genomföra i USA.
I Chockdoktrinen visar Naomi Klein att radikala marknadsliberala reformer nästan alltid krävt krissituationer.
Medan demokrater och moderata republikaner utåt beklagar Tea party-extremisternas tjurskallighet, kan den samtidigt ha gett dem just den kris de behöver för sina nedskärningsplaner.
Allt medan centralbanken fortsätter att pumpa in 85 miljarder dollar i månaden i finansmarknaderna och ojämlikheten fortsatt öka så att 5 procent av hushållen i dag kontrollerar 55 procent av dess tillgångar. Det är vad en uppgörelse skulle ”rädda”.
