Teknikrysaren är tillbaka
Kristoffer Viita om fjärde säsongen av ”Black mirror”
Tänk om friheten på våra digitala plattformar är en chimär, och all personlig data snart kommer att användas för nya sorters slaveri?
Det är en retorisk fråga för alla som är fans av scifi-serien Black mirror. Säsong fyra (som släpps på Netflix 29 december) fortsätter utforska teknologi i sex dystopiska avsnitt där makten över våra egna tankar glidit oss ur händerna.
I avsnittet Hang the DJ lever mänskligheten i en relationsdiktatur: en allsmäktig dejtingapp bestämmer vilka som träffas och hur länge de tillåts vara tillsammans. En ovanligt lyckad första dejt kompliceras när paret får en deadline om att bryta kontakten redan nästa dag.
Som om Storebror ägde Tinder.
Det obehagliga med samtidens tech-evangelism är ju frågan om vem som ska kontrollera utrymmet på alla nya plattformar.
Tänk om en överbeskyddande mamma kunde installera ett biotekniskt barnfilter i sin dotters öga som pixlar allt som innehåller våld eller sex? Tonårsupproret blir extra allt när dottern upptäcker allt hon missat.
I värsta fall blir vår nya Gud i molnet en socialt handikappad speldesigner som förvandlar DNA från sina medarbetare till fullt medvetna digitala kloner som han sedan torterar inne i sin virtual reality-värld.
Manusförfattaren Charlie Brookers mörka satir är alltid sevärd, även när den landar i en smågubbig teknikfientlighet. När serien fokuserar på människornas, snarare än teknikens tillkortakommanden, är dock Black mirror något av de bästa på streamen.
