Min far försvann utan ett spår

Ångest och saknad gjorde Julie Parsons till författare

- Jag är fascinerad av människor som inte har några gränser. Kanske för att jag själv är så kontrollerad och lever ett så stillsamt liv.

Irländska deckardrottningen Julie Parsons har haft stora framgångar med sina böcker om sadistiska, psykotiska mördare.

Hennes senaste "För sina synders skull" har prisats av Joyce Carol Oates, en annan specialist på morbida karaktärer.

helskärm

Jag träffar Julie Parsons i hennes nyinköpta vita gamla stenhus på Sherkin Island, en vindpinad, liten ö utanför Irlands sydligaste kustremsa.

- Havet har alltid betytt mycket för mig. Det påminner mig om min uppväxt på Nya Zeeland.

Julie Parsons föräldrar, som var irländare, flyttade dit på 1940-talet och levde ett lyckligt liv med sina fyra barn innan fadern oförklarligt försvann under en båtfärd.

"Han hittades aldrig"

- Jag var fem år och begrep inte varför han inte kom tillbaka. Han hittades aldrig och jag fantiserade om att han kanske bodde i Sydamerika, hade gift om sig och fått andra barn eller att han en dag skulle stå på tröskeln igen. Min mor flyttade till slut tillbaka till Dublin.

- Då var jag tolv och tog på mig rollen som den duktiga flickan i familjen - trots att jag inombords kände både skräck och rädsla. Men min ångest kom ikapp mig och jag drabbades av olika fobier. Jag har höjdrädsla, vågar inte köra bil och får panik om jag ska gå över en bro.

Julie Parsons är övertygad om att hennes fars försvinnande och de fasor det förde med sig ligger till grund för hennes författarskap.

Tar en promenad när det blir hemskt

- Att skriva har en terapeutisk funktion. Men ibland när intrigen börjar bli lite väl obehaglig brukar jag resa mig från datorn och ta en promenad.

Det är ödsligt på Sherkin Island men att hon ofta bor här ensam stör inte Julie Parsons.

- Nej, här är jag aldrig rädd.

Den rädsla hon skriver om är av helt annat slag. "För sina synders skull" handlar om alla föräldrars värsta mardröm - att deras barn försvinner.

- Jag vet hur det känns. En gång när jag var på torget och skulle handla försvann min dotter. Hon var tre år. Plötsligt var hon bara borta. Jag sprang fram till en polis som stod i närheten och bad honom hjälpa mig att leta rätt på henne. Under fem minuter upplevde jag den mest fasansfulla ångest. Sen såg jag henne sitta på ett trappsteg och äta ett äpple.

Julie Parsons var producent vid irländska statstelevisionen och trivdes bra med sitt jobb när hon fick för sig att hon skulle prova på att skriva en bok.

- Min man lovade att försörja mig. Jag flyttade in i min dotters sovrum och satte i gång.

Efter åtta månader var debutromanen "Mary, Mary" klar. Det är en gastkramande berättelse om en kvinna vars dotter blir mördad. Hon vet vem som utförde dådet men förövaren kan inte fällas i domstol.

- Det är inte alltid rättvisa skipas i verkligheten men det kan man kosta på sig som författare. Så jag tillät mig att ge brottslingen sitt rättmätiga straff.

"Författare är ett underbart yrke"

"Mary, Mary" blev ett stort genombrott och ska filmas.

- Att vara författare är ett underbart yrke. Jag älskar att vara ensam, jag klarar av att vara självdisciplinerad och har lärt mig mycket om mig själv.

Att hon dessutom tjänar massor av pengar gör inte saken sämre.

- Vi hade en gång en minister i regeringen som var en beryktad kvinnokarl och riktig skitstövel. Han hade vänner som födde upp hästar och som var författare. Han bestämde helt sonika att dessa två yrkeskategorier inte skulle behöva betala skatt. Dessa lagar gäller fortfarande vilket gör att jag kan leva ett mycket bra liv på mina böcker.

3 svar från Julie Parsons

Fakta: Julie Parsons

Ingalill Mosander