Brecht på svenska

helskärm

Synen på Bertolt Brecht i Sverige grundar sig huvudsakligen på en räcka teaterföreställningar. Vad man inte har kunnat eller velat iscensätta har lämnats åt sitt öde. En smula grovt framstår Brecht ofta som en kommunist med några idéer om Verfremdung, en dramatiker som skrev politiska pjäser med illusionsbrott.

Rikard Schönström är en av få som på svenska ägnat Brecht en studie i bokform, och den förste att göra det vetenskapligt. Herbert Grevenius skrev i mitten av sextiotalet Brecht - Liv och teater och ett drygt decennium senare kom Willmar Sauters Brecht i Sverige. Schönströms titel, En försmak av framtiden, anger riktningen. Här handlar det inte så mycket om de politiska slagord som scenens Brecht ofta reducerats till, utan om att försöka synliggöra de djupare intentionerna och idébakgrunden.

Hur Brecht gräver i historien, bland teaterstycken och dess teorier, i syfte att konstruera en teater i samhällets tjänst är så mycket mer än ett politiskt projekt. Schönström utreder bland annat hur Brecht bryter med den klassiska illusionsteatern för att en möjlig, reell framtid ska anas i pjäserna genom att historien (i dubbel mening) används som ett slags dubbelspegel - riktad både mot pjäsen och publiken.

Schönström uppmärksammar naturligtvis en rad saker som är allt annat än lätta att använda för en regissör. Att en skådespelare ska spela alternativen, alltså att inför publiken försöka distansera sina val i framträdandet genom att låta ana att andra möjligheter samtidigt finns, kräver givetvis en speciell spelstil.

Om, säg, Mor Courage är offer för historiska, politiska och sociala faktorer, så äger hon likväl en åtminstone utopisk valmöjlighet. Genom att spela sitt val så att publiken förstår att man lika gärna skulle kunna välja annat, så släpper, menade Brecht, publikens konventionella engagemang i dramat genom ett slags reflekterande över hur pjäsen, och i dess förlängning samhället, ser ut.

Om En försmak av framtiden är fylld av uppslag för framtida teatermakare som tar sig an Brecht, så finns här framför allt idéhistoriska utredningar, som hur marxismen eller moderniteten griper in i Brechts författarskap, eller diskussionen om förhållandet mellan Brecht och Walter Benjamin. Schönströms bok är, som det brukar heta, ett mycket välkommet, rent av efterlängtat bidrag till såväl teater- som idéhistorien.

Litteraturhistoria

Claes Wahlin