Stanken sprider sig bland de murkna husen
Thomas Korsgaards debutroman skildrar en dyster barndom med vidöppet sinne för detaljer
Publicerad 2022-05-19
Redan på första sidan i Thomas Korsgaards Om någon skulle komma förbi står den tolvårige pojkens belägenhet klar. Tue har döden i sig fast han inte är särskilt gammal. Han fantiserar om vad som skulle hända om hans pappa dog. Kanske skulle det kunna ändra på alltihop. En förbjuden tanke som återkommer gång på gång.
Döden är hela tiden närvarande i skildringen av det fattiga jordbruket på Jylland med sina kantstötta familjemedlemmar. Fattigdomen deformerar, det finns ingenting danande med att vara längst ner i hierarkin. Tue kör de döda kalvarna till gödselstacken, häller på bensin och tänder på. Det har blivit för dyrt att anlita den firma som tar hand om avlidna djur. Stanken sprider sig över den skräpiga gården. Allt är statt i upplösning. Husen murknar, lastbilen vill inte starta och tvättmaskinen pumpar ut vatten över hallgolvet.
Efter att ha fött ett dött barn sitter modern instängd i ett mörkt rum hela dagarna och spelar nätpoker med lånade pengar. Fadern arbetar ursinnigt med sitt intecknade jordbruk. Trots allt elände finns en lakonisk humor i gestaltningen av Tues tillvaro. Barnets klara blick på världen är befriande osentimental. Med ett koncist och nyktert språk låter Korsgaard kapitlen klinga ut i smärtsamma, oförlösta stämningar. Helena Hanssons översättning fångar det danska idiomet på klingande svenska.
Att vara ett fattigt barn får sina konsekvenser. Tue hamnar längst ner i hackordningen i skolan. Han försöker lösa det genom att spela pajas, men lyckas enbart med att få lärarna emot sig. Klasskamraterna skyr honom. Berättelsen om att vara utkastad i en fientlig verklighet fördjupas med den ena bedrövliga scenen efter den andra. Korsgaard excellerar i skildringen av torftigheten. Allt uppfångat av pojkens vidöppna sinne, som noterar varje detalj i sin vittrande miljö. Hur ljuset faller i det agrara landskapet, hur kläderna känns på kroppen. Stanker och dofter.
Särskilt beklämmande blir det då högtidsdagar skildras, som Tues konfirmation, där familjen närapå blir bestulen på maten av en av moderns socialt utsatta vänner. Eller faderns födelsedagsfest som slutar med att han kräks från ett rangligt och livsfarligt balkongräcke.
Det känns som något av ett under att Tue växer och utvecklas under de här betingelserna. Man får följa honom till sommaren efter nian då puberteten bultar i kropp och sinne. Den första trevande sexualiteten riktar sig mot andra unga män. Något som är oacceptabelt på den lilla orten. Med en krass blick på världen står han emellertid rustad för framtiden. Formad av omständigheterna, men också förvånansvärt intakt. Romanen är första delen i en trilogi, som ska bli film i Danmark. Det är bara att invänta översättningarna av dessa två uppföljare till svenska.
