Bokskatterna som försvann

Ulrika Stahre

Ulrika Stahre läser om nazi-utrensningen av litteratur

helskärm

För två år sedan utkom den oerhört produktive Anders ­Rydells Plundrarna, om ­nazisternas konststölder ­före, under och efter andra världskriget.

I sin nya bok Boktjuvarna tar Rydell tag i ett kvantitativt mycket större projekt. Siffrorna rinner över sidorna, det handlar om miljoner och åter miljoner böcker, arkivmaterial, Torarullar och pergament. Bildning, kunskap och förströelse omvandlat i plundrandets järnvägsvagnar och enorma förvaringsplatser.

Från judiska familjers privata bibliotek, och emigrantbiblioteken i till exempel Paris, från bibliotek som speglade de stora och levande judiska samhällena i Thessaloniki, Vilnius, Amsterdam – böckerna stals, packades ner, forslades i väg.

Hela processen beskrivs ingående av ­Rydell, mest med stöd av existerande forskning.

Men Boktjuvarna är inte bara en forskningssammanfattning, utan en reportagehybrid. Anders Rydell har rest kors och tvärs i Europa och träffat bland andra bibliotekarier som arbetar med att återbörda de stulna böckerna. Till sist får han själv lämna en stulen bok till en över­levande släkting, och det är först då, i slutkapitlet, som bokens ämne äntligen blir genomlyst.

Böckers värde går inte att beräkna. Till skillnad från den konst som stals av nazisterna och såldes vidare, så finns det inga ekonomiska intressen i att återbörda böcker. Inga feta advokatarvoden. Men bok betyder läsande som betyder kontemplation, bildning, självkännedom. En bok är, möjligen fortfarande, en symbol för det mänskliga. ”Där man bränner böcker, bränner man också snart människor”, Heinrich Heines lite uttjatade citat, vrids i Rydells händer i Boktjuvarna till ”Där man stjäl böcker, stjäl man också människors liv och historia”.

Boktjuvarna inleds med berättelsen om trettiotalets bokbål. Dessa utfördes även av människor som rensade och brände sina egna bibliotek på misshaglig litteratur. Rydell är en god berättare när han beskriver hur folk försökte bränna hemma i kakelugnen, men också hur man postade bokpaket till icke-existerande adresser. Det är lätt att föreställa sig paniken i det tyska allt mer totalitära samhället: ingen hade råd att ha det förbjudna hemma.

Men samtidigt påbörjades planerna för något helt annat än bokbrand. Under ledning av chefsideologen Alfred Rosenberg plundrades och splittrades boksamlingar, först i Tyskland och senare i de ockuperade länderna.

Inspirerad av falsariet Sion vises protokoll letade Rosenberg och andra efter fler bevis på den ”judiska världskonspirationen”.

Detta mål var ett av skälen till att de judiska biblioteken plundrades. Nazisterna skapade ”judiska studier utan judar”. Man ville, som Rydell formulerar det ”förinta det judiska folket, men inte minnet av dem. ’Juden’ skulle bevaras som en historisk och symbolisk fiende.”

För det mycket långsiktiga arbetet, tusenårsriket, kunde inget lämnas åt slumpen. Boktjuvarna är full av detaljer när det gäller exakt hur lite som lämnades åt denna slump.

Kronologin är bekant: trettiotalets ökande repression, kriget, tyska framgångar som blir bakslag, krigsslutet och efterbörden. Det senare är vi fortfarande uppe i, med tanke på alla de mängder av böcker som står på bibliotek bland annat i Berlin. Återlämnandet kommer att pågå i decennier.

Anders Rydell har skrivit en fascinerande, dammigt pappersdoftande kulturhistorisk skildring av det Tyskland som förvandlades från Goethe och Schiller till Nürnbergdagar, kristallnatt och förintelse. Det blir till slut lite enahanda med alla dessa böcker som sorteras, först av nazister och tvingade judiska fångar – trots allt måste någon kunna läsa hebreiska och jiddisch – sedan av bibliotekarier som arbetar med återlämnandet.

Men så slutar det hela i den lilla berättelsen, den som hela tiden skymts av den stora, hur mycket reportagenärvaro Rydell än skapar. Människan bakom ett exlibris: Richard Kobrak. Han lyckades rädda ut sina barn innan det var för sent, men skickades själv till lägren.

Nu får ett av hans barnbarn tillbaka Recht, Staat und Gesellschaft, ur Anders Rydells händer. En bok vars innehåll kanske aldrig kommer att bli intressant igen. Men själva den möjliga läshandlingen bildar ett band mellan generationer och geografier som är både starkt och mystiskt.