- Jag försöker inte vara rolig, det bara blir så

Karis husköp blev en succébok

Belönad med prestigefyllda Finlandiapriset.

Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2004.

Visst låter det finkulturellt och smalt?

Men "Löpgravsvägen" av Kari Hotakainen är en sanslöst rolig bok, som sålts i jätteupplagor och dessutom ska bli film.

helskärm

Kari Hotakainen anses som en av Finlands främsta författare och har tidigare gett ut fyra diktsamlingar, ett tiotal romaner och några barnböcker.

"Löpgravsvägen" är hans första bok på svenska. Det är en sjövild samhällssatir som för tankarna till Arto Paasilinna, en annan folkkär, finsk humorist.

- Jag strävar inte efter att vara rolig. Det råkar bara bli så, säger Hotakainen.

Hjälten i romanen heter Matti Virtanen, det vanligaste namn som finns i Finland. Är han också en typisk företrädare för den finske mannen?

"Han varken super eller slåss"

- Han super inte. Han slår inte sin fru regelbundet. Han reser inte till S:t Petersburg för att träffa horor. Han mekar inte med bilar.

Nej, Matti överensstämmer inte med den bild vi sett i regissören Kaurismäkis filmer, där finska män utmålas som grova, fulla, tysta och våldsamma.

- Kaurismäki är en stor konstnär som skapar sin egen värld. Den stämmer till tjugofem procent med verkligheten. Om alla finnar skulle vara på det sätt han beskriver fanns det anledning för oss att vara väldigt bekymrade.

Frun lämnar honom

"Löpgravsvägen" handlar om en man, Matti Virtanen, som ser sig som en hemmafrontskämpe i kvinnornas befrielsekrig.

Han har tagit hand om barn, hus och hem sen han gifte sig för att hustrun skulle få arbeta och ägna sig åt sina fritidsintressen. Han har lyssnat i timmar medan hon har talat om sina svängningar i känslolivet, han har förspelat och han har gosat efteråt.

Men en dag efter ett gräl lämnar hustrun honom och tar barnet med sig.

Matti blir ensam kvar i tvåan i hyreshuset. Hur ska han få tillbaka sin familj?

Då minns han att hustrun alltid ville ha ett eget hus. Lösningen måste alltså vara att skaffa ett hus. Så sätter han igång att systematiskt leta sig igenom Helsingfors villakvarter.

- "Löpgravsvägen" baserar sig både på verkliga händelser och fantasi. Det hela började med att jag var på jakt efter en ny bostad åt mig och min familj. En lite större höghuslägenhet i det område vi bott i femton år. Men det var svårt och då slog det mig att man ju också kunde bo i småhus.

- På veckosluten var jag ute och tittade på nästan vartenda småhus som bjöds ut till försäljning. Så en vacker söndag hände det. Fakta förtätades till fiktion i huvudet på mig. Jag stod stel och formell tillsammans med några andra husköpare i vardagsrummet i en villa. Jag insåg att det här var en situation där en av grundkonflikterna i finländarnas livsinställning kom till uttryck.

"Vi visar inga känslor"

- När vi är uppfyllda av tillräckligt mycket känslor, eller för mycket, visar vi ingenting alls. Alla stod vi inför vårt livs största ekonomiska beslut. Men av uppsynen att döma kunde vi lika gärna ha varit igång med att köpa en brödrost. Det monumentalt genanta i alltihop satte igång en elektrokemisk reaktion i huvudet på mig - här finns ett tema, villan och villaköpet. Genom att skildra letandet och köpet hoppades jag komma åt att behandla känslor av förlust, ensamhet och vrede.

Nu har Kari Hotakainen själv flyttat till småhus. Har det förändrat honom?

- Nej.

Fakta: Kari Hotakainen

3 svar från Kari Hotakainen

Ingalill Mosander