Vi tar inte vara på livets tillfällen

Herbjørg Wassmo skriver om vår längtan efter kärlek

Hon har beskrivits som en syntes mellan Knut Hamsun och en amerikansk tvålopera. Tilldelats Nordiska rådets litteraturpris och fått en av sina böcker filmad med franska storstjärnan Gérard Depardieu.

Möt Herbjørg Wassmo, en av Norges mest lästa författare

helskärm

– De scener jag har sett från inspelningarna har varit mycket bra. Och Depardieu är en underbar person, vänlig och sympatisk, inte det minsta diva.

Det är Herbjørg Wassmos dramatiska storsäljare ”Dinas bok” som håller på att bli en internationell storfilm med en budget på 115 miljoner kronor. Premiären är beräknad till Cannesfestivalen 2002. Från svensk sida medverkar Maria Bonnevie och Pernilla August.

– Men Dina är ett avslutat kapitel för mig. När jag har skrivit färdigt om en romanfigur så vill jag gå vidare till nästa projekt.

Herbjørg Wassmo skildrar ofta starka, livskraftiga och framträdande kvinnor. Männen kommer mer i bakgrunden.

– Även hos Ibsen var kvinnorna starka och männen svaga, gamla drömmare. När en kvinna agerar ut så betraktas hon som stark. Om en man agerar ut följer han bara den traditionella mansrollen.

Herbjørg Wassmo är liten och späd. Håret är pojkklippt, hon bär skinnkläder och har ett långt örhänge som dinglar åt olika håll när hon rör på huvudet.

– Folk har uttryckt sin förvåning när de träffat mig. De tycks ha väntat sig en storvuxen kvinna – som om den mentala styrkan skulle sitta i den fysiska storleken.

I sin senaste roman ”Det sjunde mötet” skriver hon om vår längtan efter kärlek och hur lätt det kan vara att vi missar varandra när chansen kommer. Att vi inte är tillräckligt lyhörda.

I boken får vi följa två människor, Rut och Gorm från Nordnorge. De träffas redan som barn och lägger märke till varandra. Sedan skiljs de, stöter på varandra igen genom åren men inte förrän de kommit upp i mogen ålder vågar de ta steget och visa varandra sin kärlek.

Rut kommer från en naken ö i havet och lyckas bli en internationellt erkänd konstnär. Gorm är rikemanssonen som efter ett ungdomsuppror tar över familjeföretaget.

– Jag ville skriva om möten mellan människor. Det fascinerar mig hur vi låter oss styras av sociala konventioner och inte tar vara på de viktiga tillfällen livet ger oss. Förmodligen beror det väl på att vi är så rädda för att bli avvisade att vi gömmer oss bakom våra trygga och invanda roller.

Och då går vi förbi ”vår människa”, ett återkommande uttryck i romanen.

– Med det menar jag en människa som ser mig och accepterar mig för den jag är. Som inte vill förändra mig eller tala om för mig vad jag ska göra.

Herbjørg Wassmo träffade själv ”sin människa” sent i livet. Han bara fanns där, när hon slutat leta och levde ett bra liv med alla vännerna och skrivandet. Hon säger att hon ser det som en stor gåva. Det var också han som fick henne att flytta till Oslo.

– Jag måste få bukt med min trygghetsnarkomani och möta andra människor i främmande miljöer. Det är livsnödvändigt. Så nu ska jag flytta utomlands ett år. Först ska jag bo fyra månader i Berlin, som är en av Europas mest spännande städer. Det är en gammal dröm. Eftersom många av mina romanfigurer har bott där tyckte jag det var på tiden att jag också skulle få göra det.

Berlin är så långt det bara går ifrån den lilla ön i havet där hon växte upp. Tillvaron var karg, männen gav sig ut på den mäktiga Atlanten i små fiskebåtar och änkor fanns det många. Samtidigt var det en spännande miljö där barnen ”fick drunkna i fred om de inte tog väl vara på sig själva”, som Herbjørg Wassmo uttrycker det.

– Lusten att berätta har jag fått från mormor och farmor. Mormor fantiserade ihop äventyr, farmor hämtade sina berättelser ur det verkliga livet. Själv gör jag en väv av både fantasi och verklighet.

FAKTA/Herbjørg Wassmo

TRE SVAR från Herbjørg

Herbjørg Wassmos BOKTIPS till

Ingalill Mosander