Att han bara vågar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-03
RAGNAR STRÖMBERG om en sanslös satsning
Om vi inte kan slita blicken från det vi tar för givet, tar vi inte längre någonting för givet och allt vi ser blir tecken, varsel, gåtor. Detta far genom huvudet på Tudor Backfisch när han ser att vattenytan i glaset på bordet i hans kontor på 81:a våningen i World Trade Center klockan 08.15 den 11 september 2001, krusas en aning och det får honom att minnas hur han som barn lyftes upp ur ett badkar av starka och fasta händer.
Under den minut det tar för krusningen att övergå i en allt ödeläggande storm, gör Tudor en nedstigning i sitt liv som på senare tid till oroväckande stor del förefaller honom bestå av det som saknas.
Den av ockulta referenser och gåtfulla samband mättade rundvandringen i en sönderfallande kultur avbryts när han känner hur golvet vibrerar under fötterna och han hinner precis krafsa ned en anteckning på en 1-dollarsedel, om att filma döttrarna Bo (efter Derek) och Jackie (inte efter Kennedy), för att åtminstone deras existens ska föras i bevis.
När Tudor flyttar blicken från sedeln till glaset till fönstret och viskar "Å Gud", avslutas också ouvertyren till Niklas Qvarnströms debutroman Grand Zero, en grandiost oförvägen och med slösande intensitet i koloriten anlagd fresk över världen efter 11 september.
Det som följer på denna Vonnegut-doftande skildring inifrån en värld dömd till undergång är en fullkomligt sanslös satsning av Pynchon-format, där uråld-riga mytologier korsbefruktas med moderna vand-ringssägner. Qvarnström snabbspolar och zappar från Guantánamo till Ludmilas ångertårar medan språk och kulturer sugs in i det växande tomrummet och slungas ut på andra sidan med en muskulös energi i det maniska vitsandet som förlåter det mesta: "... då kände de närvaron av Saurons svarta ryttare från CIA, ty de hade anat ringens närvaro i Freudos västficka och tagit sig in genom ventilationssystemen och de olycksbådande silhutterna började snusa med sina näsor, trots att de inte hade några ansikten under huvorna " och Freudo visste inte vart han skulle vända sig, var är Sandalf och Arraksboll när man behöver dem?"
För den som vill veta mer om talibansk fotboll, politisk jigg, självmordsbombarnas splatterbonussystem och bevista julfester i Jerusalem, är det bara att klänga sig fast om nacken på den Skalliga Örnen som kretsar högt, högt över en värld där allt har ett pris och ingenting ett värde.
Grand Zero skjuter vilt omkring sig och mejar ned börsmasochister och taxiterrorister med samma speedade hjärta, att träffbilden inte är särskilt samlad och läsaren kanske inte har lika kul som författaren hela tiden, är av mindre vikt och minskar inte ens marginellt min respekt för intentionen och modet att ta det stora greppet om en samtid som har framtiden bakom sig.
Roman
Ragnar Strömberg
