’’Vi sysslar inte med våld’’

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-21

Elina, 28, är kampsports-proffs

Elina Nilsson är Sveriges enda kvinnliga proffs i den kontroversiella kampsporten MMA.

Sporten har upprört många med sin våldsamhet.

Men Elina och hennes klubbkamrater jämför den med – schack.

UFC står för Ultimate Fighting Championship.

Sporten, som kallas mixed martial arts, är världens mest pragmatiska kampsport – resultat är allt.

Motståndarna möter varandra i en bur. Alla fighttekniker är tillåtna –boxning, brottning, jiu-jitsu, judo och karate. Motståndarna får slå, knäa, sparka och brottas. Reglerna är få för att få en så fri kamp som möjligt.

Människo-tuppfäktning

För tio år sedan, då matcherna innehöll 5 procent regler och 95 procent blod, var sporten förbjuden i flera amerikanska stater. Senator John McCain, som i dag slåss mot Barack Obama om presidentposten, kallade tävlingarna ”human cock fighting” – människo-tuppfäktning.

I dag, när regelverket och säkerheten maximerats, är mixed martial arts en av världens snabbast växande sporter, enligt nyhetsprogrammet CBS ’’60 Minutes’’.

Den amerikanska armén har sin egen turnering och fler unga män såg i april 2007 en UFC-tävling än en match i basketligan NBA som visades samma kväll.

Stenfokuserad

Men det få vet är att proffsmatcher i MMA sedan maj 2007 är tillåtna i Sverige, och att en tjej från Stidsvig, en ort i Skåne med 790 invånare, är pionjär inom sporten. Elina Nilsson är Sveriges enda kvinnliga proffs.

– Det kan uppstå känsla av ensamhet när de stänger grinddörren och man vet att det är nu det gäller, säger Elina Nilsson, 28. Men jag har mina coacher precis utanför och hör vad de säger. När klockan ringer till start är man stenfokuserad. Jag försöker vara listig, ta kampen dit jag vill och utnyttja hennes svagheter. Hon kanske har låg gard eller sparkar långsamt. Man kan inte slappna av någon gång.

Längst in på Fighter Centre på Viktoriagatan 19 i Göteborg håller Elina och hennes klubbkompisar i Glaudius MMA till. Klubbens slogan är ”No rest for the wicked”.

”Lysrör i taket, undergångssynt i högtalarna, hela källaren stormar”, skriver jag i mitt anteckningsblock. Män turas om att brotta ner varandra på gymnastikmattorna. Elina är enda tjejen i lokalen.

På kortsidan står oktagonen – en svart bur med stålgaller. Elina smiter in genom den låga grinden.

– Sätt på er handskar, säger Elinas tränare och sparringpartner August Wallén, 39. Han är närmare 190, har rakad skalle och blomkålsöron. ”The Strangler”, Stryparen, är denne tvåbarnspappas smeknamn eftersom han vunnit de flesta av sina matcher med tekniken strypning bakifrån.

Elina ligger på rygg och värjer sig som en huggorm mot August som lagt sig ovanpå. Hon kröker ryggen, griper tag om Augusts arm och plötsligt har hon övertaget.

– Det kan se ut som om man är väldigt hjälplös när man ligger underst, men man är aldrig hjälplös, säger Elinas klubbkompis Anton Mattsson som iakttar kampen med mig. Det finns alltid något att göra. MMA brukar liknas vid schack. Han gör en grej, du gör en grej.

Brasilianaren Renzo Gracie, en av sportens uppfinnare, instämmer. Han säger i en intervju: ”Det är så mycket teknik inblandat att jag ärligt kan säga att när jag ser en bra fight så får det rysk balett att se okoordinerad ut”.

Cred till motståndaren

Två timmar före träningen sitter Elina och jag ensamma i oktagonen. Hennes blonda hår är bakåtstruket i sex flätor för att inte falla ner framför ögonen. Hon är klädd i svarta träningskläder.

– Jag registrerar bara slaget. Jag lägger ingen värdering i det. Där satte hon en bra teknik. Om du tittar på thaiboxning i Thailand och någon sätter en bra träff, då ser man väldigt ofta att den andre nickar och ler. Man ger cred till den som är duktig.

– Ett nickname är något man förtjänar, säger Elina.

För två år sedan gick Elina sin första proffsmatch – tävlingen ”Ragnarök” i Göteborg.

När hennes ingångsmusik, det ödesmättade ledmotivet till filmen ”Den siste mohikanen” ebbat ut, mötte hon den holländska fightern Nadia van der Wel i buren.

En svensk debutant mot en stridsmaskin med åtta proffsmatcher bakom sig.

Dominerade

Elina dominerade med sin boxning och sin clinch, men efter 3 minuter och 50 sekunder klappade hon med handen på Nadias rygg. Nadia hade låst Elinas arm, smärtan var outhärdlig och Elina gav upp.

I sin andra match, i ”The Zone FC Showdown” i Lisebergshallen, ställdes Elina mot Inga Sheroziya, rysk champion i kickboxning och sanshou – och världsmästare i karate. Med andra ord – inte en tjej man vill möta i en mörk gränd i Moskva. Gång på gång låste Inga Elina i giljotinen, som strypningen kallas – och Elina tog sig ur. Inga vann på poäng – med 3-0.

Inför en match är Elina ”förväntansfull, nervös, laddad”.

– Om du är rädd när du tävlar då är dina tankar på annat håll och då är det ofta kört. Du måste vara fokuserad på det du gör. Jag är snarare rädd för att förlora för att jag inte vill det.

Elina skrattar, men jag ser att hon blir stött av frågan.

– Risken är rätt liten. Jag är duktig på min försvarsteknik, jag är stark i kroppen, jag orkar ofta vara fräsch en hel match, jag har bra fotarbete.

Fördomar

Elina tränar 20 till 25 timmar i veckan. Hon kallar sig elitidrottare och vill bli betraktad som en sådan. Ty fördomarna om kampsport är många.

– Att jag skulle vara en brutal person, att jag skulle ha en massa demoner, det är bara fördomar. MMA är en idrott. Det finns inte fler aggressiva människor i vår sport än i någon annan.

Elina var med i juniorlandslaget i orientering tills en förslitningsskada hindrade henne att fortsätta.

– Läkarna sa att jag inte skulle komma upp i samma träningsdos igen. Eftersom jag är tävlingsmänniska lägger jag hellre ner sporten.

Inspirerad av sin karatesparkande bror bytte hon till en gott och blandat-påse av kampsport. Hon tränade taekwon-do, vann SM i boxning för amatörer, satsade på thaiboxning, shootfighting och MMA. Hon tävlar i thaiboxning i både Sverige och Thailand.

– Nej. De har valt att inte ha någon del i det.

– De kan vara jätteengagerade i mig som dotter, men vi har inte samma syn på MMA. Jag har stöd av mina syskon.

De högljudda kampidrottskritikerna använder ett vapen som sägs vara mäktigare än svärdet – pennan.

På läsarnas egen sida i Dagens Nyheters skriver en Per Amundsson: ”Våldet i kampsporter är särskilt förråande, eftersom det till skillnad från våldet i till exempel actionfilmer, är verkligt och ger upphov till verkliga skador”. En annan insändarskribent kallar MMA ”den nya misshandelssporten”.

Tillstånd av staten

Den 1 september 2006 kom en lag som innebär att det krävs tillstånd av staten för att arrangera kampsportsmatcher som tillåter våld mot huvudet. Den ersatte lagen om förbud mot professionell boxning.

Det var en seger för många kampsportsfantaster, som befarat att kampidrotten skulle förbjudas. Men det var ändå en förlust.

– Jag vill att vi ska ses som elitatleter för det är det vi är, säger Elina Nilsson.

Elina Nilssons tränare, August Wallén, var sakkunnig i 2003 års utredning om proffsboxning och kampidrott.

– Ridsporten i Sverige har haft 160 dödsfall de senaste 40 åren, säger August Wallén. Kampsporten har haft noll.

Därmed, slår kampsportskramarna fast, är kampsport enligt statistiken mindre farlig än fotbollen, ridsporten, handbollen ...– Vi sysslar inte med våld. Våld är negativ energi som man utsätter en annan person för mot dennes vilja. Jag har aldrig för avsikt att skada min motståndare, säger August Wallén.

Så var det dags...

Efter två intensiva timmar i oktagonen och ett pass i gymmet är Elina redo för nästa utmaning. Hon ska brottas med mig. Det sker på mitt initiativ som en rolig grej.

I ena ringhörnan: en 33-årig journalist som lever på hamburgare.

I andra ringhörnan: en 28-årig fighter som äter sådana som mig till frukost.

Ännu två dagar efter brottningsmatchen har jag ont i adamsäpplet. Elina tog strypgrepp och min stolthet hindrade mig från att ge upp. Och så var det benet. Jag går till en sjukgymnast som förklarar att en nerv kommit i kläm och att det orsakar min smärta.

I höst står Elina Nilsson i oktagonen igen – antingen i tävlingen ”The Zone FC – Shockwave” i Lisebergshallen eller i ”Cage fighters championship” i Storbritannien.

– Jag vill bli så bra jag kan bli. Jag vill tävla internationellt på de största galorna.

Kanske är det då hon förtjänar ett smeknamn. Synd att ”The Strangler”, ”Stryparen”, är upptaget.

Tro mig, det hade passat henne.

Regel: Man får inte peta ut varandras ögon

Deltagarna skyddar sina tänder med tandskydd, sina privata delar med suspensoar och sina knogar med tunna fingerlösa handskar.

En match består av tre ronder på fem minuter vardera.

Vinst eller förlust avgörs genom poäng, att en deltagare ger upp eller att domaren bryter matchen. Knockout finns inte i det svenska regelverket. I Sverige har ingen blivit slagen medvetslös, eftersom regelverket instruerar domaren att bryta tidigt.

Reglerna är många: Deltagarna får inte använda tillhyggen. De får inte nypa, klösa eller bita varandra. De får inte peta ut varandras ögon eller slå mot bakhuvudet och skrevet.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln