Kraften som tog kol på klimatet

Joar Tiberg

Joar Tiberg om ångmaskinen som kapitalistisk symbol – och varför sol, vind och vågor blir ett lyft för socialismen

Har Andreas Malm med boken Fossil capital skrivit årets deckare? Eller psykoanalyserat den fossila världsordningen?

Båda.

Djupet i hans studie av hur vårt ekonomiska system skapade klimatkrisen imponerar. Psykoanalytiskt söker han själva rötterna, och börjar följdriktigt i etymologin – power betyder på engelska både makt och kraft – och vidare upp genom sociala och politiska grundtexter, dikter, lagtexter, mötesprotokoll, allt för att försöka förstå hur James Watts slamrande, farliga och energislukande ångmaskin kunde bli fetischen per se för det moderna projektet.

Ångan är dock en otypisk fetisch visar författaren. Den är inte ett materiellt objekt som tillbeds som om det hade ett eget liv, utan precis tvärtom: Ångmaskinen som fetisch vilade på att den inte hade något liv.

Eller: ”Om ångan hade ett liv, var det ett livlöst liv.”

Detta livlösa liv blev det potenta vapnet i den brittiska kapitalistklassens händer i kampen mot arbetarmassorna som under det tidiga artonhundratalet vuxit sig oroande starka. Det här har utretts i tidigare arbeten, av bland andra historikern Eric Hobsbawn.

Men Malm hoppas på mer än att förstå historien. Han driver en tes: Om det var möjligt, trots tillgång till mängder av billig, tystgående och ren vattenkraft i Storbritannien, att ändå driva fram ångan och kolet ända ut i hegemoni, då borde det också vara möjligt att göra det i andra riktningen i dag.

I ett av bokens grundliga avsnitt berättas om etablerandet av ett vattensystem med automatiska slussar på ön Isle of Bute. Konstruktören Robert Thom och hans medarbetare lyckades med sina uppfinningar att upphäva vattenkraftens aber; att inte kunna garantera jämn och säker energileverans. När slussarna automatiskt öppnas i texten träder en helt annan värld fram ur dimmorna. Här känner man verkligen hur historien vibrerar under oss, och i texten.

Jag kan inte minnas att jag mött ett akademiskt arbete med sådan gestaltningsförmåga sedan jag läste Göteborgsfysikern Johan Swahns avhandling The long term nuclear explosives predicament, om en värld utan klyvbart material, och hur den kunde se ut och ta form.

Mycket konkret, mycket vackert, och alldeles rimligt.

Malm lägger fram flera skäl till att ångan och klimatförstörande kolet avgick med segern. Ett är organisatoriskt, slussar och dammar krävde att kapitalisterna gick samman och enades om hur vattnet skulle fördelas, när och var slussar öppnas och stängas. Energi fanns och finns i stor mängd, nästan gratis, men organisationen skulle också lösas. Och det visade sig svårt.

Biten passade inte. Det är som att man skulle komma med en bit mekano och velat vara med och bygga lego.

Endast ångmaskinen kunde garantera kapitalisten att fortsätta vara sin egen boss.

Urbaniseringen talade också till kapitalklassens och kolets fördel. Att samla produktion i jättelika befolknings- och industricentra som Manchester skapade visserligen stora hälsoproblem för arbetarna, men de blev samtidigt lättare att kontrollera då de biinkomster som var vanliga kring de mer ruralt belägna spinnerierna – det kunde vara från en egen ko eller ett grönsaksland – försvann.

Motståndet mot ångan i arbetarleden är också väl beskrivet i Malms arbete. Om kapitalisterna gjorde fetisch av ångmaskinen, den döda kraften som varken behövde vila eller whiskey, bara arbete, så var arbetarklassens demonisering av samma ångkraft inte sämre.

Tusentals ånghatardikter cirkulerade, här en av Birminghamaktivisten Edward P Mead, tryckt i tidningen Northern Star, som blev ett livaktigt publicistisk centrum för ångmotståndet:

There is a King, and a ruthless King,

Not a King of the poets's dream;

But a tyrant fell, white slaves know well,

And that ruthless King is Steam

Det kan vara värt att påminna sig, när man beskådar de otaliga bysterna och monumenten över James Watt som restes under denna tid, att övergången till ånga övervakades av en lag som gjorde skadegörelse eller åverkan på en ångmaskin belagt med dödsstraff.

Ångkraftens uppkomst och etablering och slutgiltiga triumf skedde i en nation med distinkta kapitalistiska produktionssätt. Men hur kommer vi då vidare, hur kan vi undkomma det kaos som ångmaskinen och dess sentida släkting bilen försatt oss i?

Övertygande visar Malm i ett sista kapitel att det som gällde 1820 gäller än i dag: De cirkulerande energislagen passar inte in i kapitalismen, eftersom själva energin helt enkelt är gratis och därför inte går att generera vinster ur för fortsatt ständigt ökande tillväxt.

Den hyperurbaniserade livsstilen måste också överges, folket måste flytta ut till där energin finns, till alla dessa tusentals Isle of Butes som ligger och väntar. Och staten måste restaureras. Den anorektiska statsapparat som trettio år av EU-styre har lämnat oss med kan inte skydda oss från de kommande verkningarna av klimatförändringarna. Lika lite kan den klara övergången till flödande energislag. 

En global räddningsaktion för klimatet med tillhörande övergång till sol-, vind- och vågkraft kommer att gå hand i hand med en restaurering av det socialistiska projektet.