Nacka tandläkarna?

GÖRAN HÄGG läser en andlöst rolig bok om ett dötråkigt ämne

Kan du bli passionerat upprörd över ett felplacerat komma? Blir du lika ursinnig över en onödig apostrof som över bomber mot Bagdad? Då är det här boken för dig.

Den brittiska författarinnan Lynne Truss har gjort sensation med Eats, Shoots & Leaves (Profile Books). Undertiteln talar om "The Zero Tolerance Attitude to Punctuation". Trots sitt till synes smala ämne är boken en bestseller. Eftersom exemplen är specifikt engelska lär vi knappast få se den på svenska. Ändå kan man lära mycket om språkriktighet av den.

Alldeles frånsett att det är hejdlöst rolig läsning.

Som framgår av undertiteln rör det sig om den extrema motsatsen till Fredrik Lindström och den låt-gå-attityd ("låt gå"-attityd?) som sedan decennier präglar svensk språkvård.

Speciellt uppehåller sig Ms Truss vid apostrofer. I England strör språk-amatörer in sådana lite varstans - boy"s när man menar boys. Många har svårt att skilja mellan whose (vems) och who"s (vem är) liksom its (dess) och it"s (den är).

I Sverige är Tore"s pizzeria och Carins" café förstås lika löjliga exempel men tack och lov ännu inte lika vanliga.

Mer universellt är problemet med kommatering. Författaren vänder sig inte mot att det numera kommateras mindre, bara mot dem som påstår att det inte spelar någon roll hur man sätter ut skiljetecken. Det är onekligen skillnad på: "A woman, without her man, is nothing." Och: "A woman: without her, man is nothing." Vad Jesus säger till rövaren på korset får (åtminstone på engelska och latin) helt olika innebörd beroende på var kommat hamnar. Protestanterna flyttade det vid reformationen och avskaffade därmed skärselden!

Längre fram innehåller boken passionerade lovtal till semikolon, frågetecken och kolon.

Håller internet och chattande på att utplåna vår förmåga till vettig interpunktion? Först misströstar författaren men drar sig sedan, mycket klokt, till minnes de liknande farhågor som spreds då tv gjorde entré. Läsningen, boken och språkförmågan överlevde, trots pedagogernas försök att glömma alltihop med hänvisning till tv.

Vad kan man som svensk då lära av denna andlöst roliga bok om ett - som vi trodde - dötråkigt ämne?

I vårt språk finns framför allt särskrivningen, som vållar större problem än liknande företeelser i engelskan. Det är en skillnad mellan sjuk vårdare och sjukvårdare. När jag går ut från min tandläkare har jag ibland, då jag sett räkningen, lust att följa uppmaningen på skylten utanför i vårt lokala köpcentrum: NACKA TANDLÄKARNA. Lynne Truss får oss som lider i sådana lägen att känna att vi har rätt att reagera; vi är inte bara "språkpoliser": vi är värnare av förståelse och mänsklig värdighet.

Det är varken omanligt eller pedantiskt att som James Thurber efter några glas hota att ta till knytnävarna på grund av ett kommatecken.

Köp, skratta, njut, hämta mod!

Språk

Göran Hägg