Hur mycket frihet tål vi?

MARIA BERGOM LARSSON om Liedmans nya tankar - och något han borde tänkt på

"Ären I fria och lyckliga? De svarade: Vad är frihet? Är det något slags brännvin, så giv oss därav, att vi må ge åt våra fäder och män, så att de icke misshandla oss." Nomadkvinnorna i Herthas dröm om frihet i romanen Hertha har inte mycket hopp att ge. Frihet finns inte för kvinnor. Fredrika Bremer skrev sin roman 1856. Två år senare blev ogift kvinna myndig vid 25 års ålder.

Vad är frihet? För Hertha är frihet att bli myndig och gestalta sitt liv själv. Att få lämna fadershuset, i många meningar, till exempel att få disponera sin inkomst, att få söka kunskap det vill säga utbildning, att få gifta sig med den man hon älskar. För nomadkvinnorna, liksom för många av dagens kvinnor, är det frihet från våld.

Frihet till eller frihet från. I det ena fallet läggs tyngdpunkten på själva rätten att göra självständiga och obundna val, i det andra vid hur många och hur värdefulla alternativ som i verkligheten står till buds för den som väljer. Det som på ytan ser ut som ett filosofiskt finlir är i själva verket en avgörande politisk och ideologisk skiljelinje. Hur mycket valfrihet har jag egentligen om jag är utblottad och lever på svältgränsen? Även om jag i princip har frihet att bli USA:s president.

Just denna dubbelhet är utgångspunkten i Sven-Eric Liedmans nya bok Tankens lätthet, tingens tyngd. Om frihet. Liedman, som är professor i idé- och lärdomshistoria, har tidigare skrivit en stimulerande bok om modernitetens idéhistoria I skuggan av framtiden 1997. Och en senare bok om solidaritet Att se sig själv i andra. En bok om solidaritet.

I september 2002 utfärdade Bush och hans regering sin utrikespolitiska deklaration The National Security Strategy of the United States of America. Här deklareras: "Om man kan framställa något som andra sätter värde på, så skall man kunna sälja det till dem. Om andra kan framställa något som man själv värderar högt, så skall man kunna köpa det. Detta är verklig frihet (this is real freedom), friheten för en individ - eller en nation - att försörja sig själv."

This is real freedom! Köpa och sälja är alltså själva essensen av frihet. Det är inte bara platt, det är skrämmande. Varför verklig? frågar Liedman. Verkligare än yttrandefrihet, än frihet att rösta i allmänna val, än religionsfrihet?

Deklarationen är symptomatisk för vår tids dominerande tanke, som förbinder frihet med egendom till egendomsfrihet. Och i dess förlängning: den kapitalistiska marknadsekonomins frihet.

Det är inte självklart. Frihet kan också förbindas med solidaritet, visar Liedman. Friheten för var och en att välja sin egen väg. För det behövs samarbete och frånvaro av fattigdom, nöd, det vill säga jämlikhet.

I den liberala tradition som Liedman redovisar med bland annat John Stuart Mills On liberty, Om friheten (1859), finns ingen koppling mellan å ena sidan den individuella friheten och de politiska fri- och rättigheterna och å andra sidan handelsfriheten. För Mill var liberalismen en politisk doktrin och inte en ekonomisk. Liedman menar att han snarast var socialist. Socialismen var i hans ögon förenlig med privategendomen och dess mål var att sprida ägandet till alla. Stora förmögenheter var skadliga för samhällsekonomin och jorden skulle överhuvudtaget inte ägas av någon enskild, menade han.

Här börjar det bli intressant i en tid när vi är allt friare i meningen att vi får göra allt fler val, alltifrån tandkräm till tv-kanal, elleverantör, nätbolag, telefoni och skola. Snart också vattenleverantör, som i flera länder i tredje världen, där vattnet tillsammans med andra sociala nyttigheter sålts ut till privata företag. Alla dessa val som tar min tid i anspråk gör mig inte friare.

Här blir Liedmans bok intressant för den som inte vill tvingas välja mellan ett vänsterparti vars ordförande kallar sig kommunist och ett liberalt parti som för en nyliberal politik, alltså kommandoekonomi eller hämningslös marknad. Hos den italienska filosofen och juristen Norberto Bobbio som myntat begreppet liberal socialism finner Liedman en själsfrände. Bobbio ställer jämlikhet och rättvisa i centrum av sin analys. Här finner han den avgörande skillnaden mellan vänstern och högern: För vänstern förblir stora skillnader i inkomster, utbildning och hälsa något radikalt ont, medan högern hellre vill ha flödande resurser för de rika som belöning för duglighet i hopp om att rikedomen så småningom ska sippra ner till de understa skikten. I sina extremer möts de, båda är beredda att sätta medborgarnas frihet ur spel för att uppnå sina mål.

Den liberala socialismen slår vakt om medborgarnas demokratiska rättigheter, men upprättar samtidigt ett socialt kontrakt där principerna för en rättvis fördelning utgör ett bärande inslag. Här skymtar en socialism utan ofrihet i förening med en liberalism utan kapitalism. Tolka det inte som socialdemokrati. Bobbio vill både ha mer liberalism och mer socialism.

Överst på Liedmans önskelista över förändringar i frihetsskapande riktning står kampen mot fattigdom och hunger. Längre ner kommer avskaffande av den folkliga kapitalismen. Att Göran Persson i tv förklarar att ett kort krig mot Irak kan gynna börsen och därmed pensionsspararna är en cynisk och otäck tanke. Och vi blir alla indragna i samma cynism. Längre ner på önskelistan hamnar kamp mot fundamentalismen i alla läger och en fördjupad upplysning. Längst ner kommer ett vitaliserat FN.

Sven-Eric Liedman känns som en god kamrat och arvtagare till traditionen från -68. Han hör till dem som inte gjort avbön. Däremot har han inte förstått att det hos kvinnor kan finnas en annorlunda reflektion kring frihetens innebörd. Som hos Fredrika Bremer och de feministiska filosofer som kommit efter henne. Mary Wollstonecraft nämns bara i förbigående och Simone de Beauvoir som inspirationskälla till Sartre. Varför inte vända på förhållandet? Har Sartre givit några impulser till de Beauvoir? Och varför förbigås den utveckling av feministisk filosofi, med frihet och emancipation i centrum, som kommit efter henne? Ett exempel är Judith Butler som med sina teorier skapat verktyg att tänka djupare kring genuskontraktet och det hon kallar den heterosexuella matrisens fångenskap. Feministisk filosofi är en universitetsdisciplin i dag. Den har inte avsatt några spår i Liedmans bok.

Essä

Maria Bergom Larsson