Dikten som kan precis allting

JENNY TUNEDAL läser en lysande Malte Persson

helskärm

"Space sweeps through us, a hell of distances bathed in the feeb-le glow of emptiness", skriver Rosmarie Wald-rop i en dikt i samlingen Reluctant Gravities. En "M.P" skickar en tricksamling, febrig, om rymden från rymden, till "Undisclosed Recipients". Det är som att läsa en fortsättning på Wald-rops rad. Hjärtskärande skarpa dikter, om det där helvetet av avstånd; mellan oss; space; som glöder av tomhet:

"Den röda lampan, icke blinkande, omkring den endast mörkret: det väntar som en vakthund med en vakthundstjärna. [...] Du har inga meddelanden. Du har inga meddelanden. Du har inga meddelanden. Man scannar rymden efter liv. (Det finns inget liv.)"

Det finns inget liv, men minnen av liv, ett nu fullt av dån, som brusar. Det var alltid bättre nyss och för en stund sedan. "Vi är upptagna med fabrikationen av en framtida saknad." Vi bebor planeten Nostalgia; vem skulle inte hellre varit med när de gick på månen, (utom de som såg på tv när de gick på månen)?

"Det är en köttätande saknad." Det blir inte bättre sedan, man kan sakna allt som varit: framtidstron och kalla kriget, månlandskapet med skoavtryck flimrande i direktsändning, Jackie Kennedys kläder - allt man inte hade - och, så klart, barndomen man aldrig får tillbaka: "Långt därinne finns en stansad himmel: blåbär / hällda ur ett tippat bleckmått".

Malte Persson visade upp en massa tricks - språkkänsla, smarthet, beläsenhet, med mera - i sin romandebut Livet på den här planeten. Nu utför han dem igen, men liksom utan skyddsnät. Det gör stor skillnad. Dikten rullar hatt in i ett ödsligt innersta, och vågar stanna där. "Mellan "a loss of sense" och "a sense of loss"", där glimten i ögat är en tår. Persson skapar en diktens svindlande rymd, där så skilda uttryck som "Månen klingar som ett mynt mot städet / Silver fyller våra döda städer" och "Jag hatar detta party. Jag vill aldrig mer vara ensam" får plats.

Vad svarar man när en diktsamling hävdar att den kan, skall och kommer att göra precis allting - vara bunden vers, prosadikt, skoluppsats, metalitterär reflektion, modernistisk, modern dikt (Björlingsk, Joycesk, Eliotsk, lite Steinsk, fransk och

Julénsk), aforism, vetenskap, poptext, postmodernism, fast mer postpunk?

Yeah, antar jag.

Ladies and gentlemen, we are floating in space, och Apolloprojektet är alldeles lysande.

Lyrik

Jenny Tunedal