Pröva att vara jag

PIA BERGSTRÖM om en stark Mats Kempe i tillvarons mellanrum

helskärm

"Och när du rundar udden har vinden redan lagt sig, eller kanske har du bara rott in i lä. Där är farfar. Du vinkar." Det direkta tilltalet, duet i Mats Kempes roman I ett fönster nära solen har en märklig verkan. Pröva att vara jag, säger duet, känn de här känslorna, halvt förbjudna, den inre orosmotorn, fatta världen som jag gjorde den sommaren. Duet lossar det tunga ensamma sanningsanspråk som barndomsskildringars "jag" ofta bär på. Du är lite lättare, mer av förslag. Duet är också den vuxne författarens distans till det ängsliga, självcentrerade barnet: "ditt förvuxna lilla äckel".

Mats Kempe (född -66) har använt det spänstiga duet förr. Detta är hans fjärde bok och hans säregenhet framträder allt tydligare. I två samlingar kortprosa och en roman har han odlat en litterär metod som man väl kan kalla inlevelse i det ofullbordade. Med stor psykologisk och språklig känslighet pejlar han scener och situationer, ofta laddade, men inte de där man menar med livsavgörande ögonblick. Men kanske ändå de som utan att man märker det bygger livet. Mellanrummen, undanmanövrerna eller det pinsamma som man måste stå ut med medan man väntar på genombrotten, säkerheten.

I romanen I ett fönster nära solen är "Masse" hos farmor och farfar i stugan i Roslagen. Värmen är tryckande. Man lägger nät, gräver upp potatis och viftar bort getingar från mandelkubbarna men inget är sig likt. Farfar har varit allvarligt sjuk och låtsas inte om det. Sonsonen vaktar honom i smyg. Farmor lagar mat och städar som vanligt men det finns en nervositet, "en tyst musik" kring hennes kroppslighet och hennes beröringar känns annorlunda. Inget särskilt dramatiskt händer på de här 94 sidorna men Kempe skapar en oerhört tät stämning av spänningen mellan de åldrande makarna, av dödsskräcken, naturens starka närvaro och gryende sexualiteten hos pojken. Bakom de överslätande replikerna och farfaderns haltande irritation förnimmer man en ödesmättad fläkt av det "riktiga liv" farföräldrarna håller på att förlora och det okända vuxenliv pojken är på väg mot, nästan mot sin vilja. I ett fönster nära solen är en lyrisk miniatyr som närapå tvingar läsaren att uppleva strömvirveln av förändring, livets obevekliga, obehagliga vana att förstöra "idyller". Faran är aldrig över. Kempes bok är kort men mycket styvt skriven.

Roman

Pia Bergström