Hemma överallt

Ragnar Strömberg läser en hisnande odyssé

Journalisten Ola Wong, som föddes för 27 år sedan i Borås och numera är baserad i Shanghai, skriver i förordet till No, I"m from Borås, en märklig, tudelad dokumentation av hans geografiska och kulturella genealogi, att han "tillhör en generation blandbarn som växer upp runtom i världen och verkar kunna placeras överallt men inte hör hemma någonstans".

Men som hans bok, i samarbete med barndomsvännen från Rydboholm, fotografen Magnus Laupa, för i vindlande episkt bevis betyder inte ett i tid och rum vittförgrenat rotsystem alltid och överallt identitetsförlust och förbannelse, för den sagoskatt av berättelser och livsöden Wong söker - och finner - på båda sidor jordklotet, är också en välsignelse.

Wongs bestämda föresats var att No, I"m from Borås inte skulle bli ytterligare en familjehistoria med avstamp i andra världskriget - en föresats som visade sig omöjlig att hålla fast vid eftersom alltsammans började "dagen då min mormor flydde Rumänien och farfar bestämde sig för att stanna i Kina och prova på kommunismen".

Wong har klokt nog beslutat att inte placera sig själv, utan just den där dagen när en kvinna flyr och en man på andra sidan jordklotet beslutar sig för att stanna kvar, i centrum för boken, som kan läsas från två håll: antingen börjar man i Periam i det postkommunistiska Rumänien för att sedan vända på boken och då hamna i den labyrintiska megastaden Shanghai, eller vice versa.

Formidén bakom No, I"m from Borås är inte ny, men i gengäld ytterst motiverad, för det är faktiskt inte bara frågan om två världar, utan också två skilda sätt att berätta.

I Periam, Rumänien framträder Wong som en gedigen litterär reporter med välutvecklat sinne för den pregnanta detaljen och mycket fin timing i växlingarna mellan de olika tidsplanen.

Periam blir ett slags än i dag befolkat Troja, vars historiska överlagringar friläggs med säkert och energiskt handlag. Med en ilsket väsande gås i hälarna klafsar Wong fram på de leriga gatorna i "framtidslandet" där tyskskyltade Mercor susar förbi fåraherdarna därute på fälten, som för 60 år sedan var översållade med uppsvällda lik efter ryska soldater och nu om sommaren är ett hav av miljoner solrosor.

Wongs morföräldrar var etniska tyskar och såg i Hitler en "storebror med muskler", men tiden som medlemmar av ett herrefolk blev kort - och katastrofal, så när sovjetiska och tyska trupper drabbade samman på bygatorna hösten 1944 lämnade Irene Seelig Periam för en framtid i det fjärran Blekinge och på vägen återförenades hon med sin Emil, krigsinvalid från Östfronten, i ett österrikiskt flyktingläger. En av otaliga historiska ironier som Wong stöter på under sina "utgrävningar" är att Seelig sannolikt är ett judiskt namn. Periamreportaget tar hela tiden avstamp i nuet, där byns borgmästare och mest framgångsrike kapitalist, som köpt upp den stora industrin, hattfabriken Lux, också var dess mäktigaste kommunist under Ceaucescu-diktaturens år och de ungerska, rumänska och serbiska minoriterna tar på sig tyska folkdräkter och ölsejdlarna skummar. Wong låter sådana scener utspelas nästan utan kommentarer, vilket gör deras verkan än starkare.

Shanghai, Kina är också det ett självgeografiskt reportage, men det domineras - med rätta - fullständigt av en häpnadsväckande episk sannsaga som börjar med att Wongs farfar Wang Shixun dör vid 90 års ålder och lämnar efter sig en anteckningsbok där han på 29 sidor försökt sammanfatta sitt livsäventyr. Berättelsen om Wangs liv är baserad på "minnen, köksbordsberättelser, intervjuer, research, anteckningar och ren fantasi" - och är en hisnande odyssé genom det kinesiska 1900-talet, från uppväxten med de opiumrökande föräldrarna i fattigkvarteren, över tiden som legosoldat som Wang inledde vid 14 års ålder, genom inbördeskrig, världskrig och äktenskapet med den vackra äventyrerskan Fengyi, som övergav familjen och så småningom slutade sina dagar i Las Vegas, lika stormrik som hänsynslös.

Wang hamnar i arbetsläger, där hans överlevnad hänger på de matpaket sonen Helin skickar, men fångenskapen var också Wangs smala lycka, för i kulturrevolutionens Shanghai hade han blivit lynchad. Helin flyr till Hongkong där han träffar en svenska och medan Kina genomfars av konvulsionerna efter Maos död, skapar sig Helin ett nytt liv i Sverige och sonen Ola som föds 1977 får mellannamnen Rui Lai, där det förra betyder "Sverige" eller "tursam" (!) och det senare "anlända".

Efter mötet med Shanghai i dånande omvandling är vi så tillbaka vid utgångspunkten: på en salsafest i Stockholm frågade en dam Wong på engelska om han var från Brasilien och han svarade "No, I"m from Borås". Damen tappade då intresset, en ruggig miss som hon nu får en chans att reparera. Den chansen bör hon ta.

Journalistik

Ola Wong

Ragnar Strömberg