Jag vägrade ta stryk och blev mobbad

Ungdomsåren i Småland gjorde Åke Edwardson tuff och hård

En lantis som söker tystnad.

Och en allt rikare globetrotter med högar av cd:ar med rockmusik i arbetsrummet.

Åke Edwardson har många sidor.

Nu kommer hans femte kriminalroman om kommissarie Erik Winter.

Det blåser och regnar i Göteborg. Förstås. Västkustvädret är orsaken till att göteborgarna inte är lika glada och käcka som stockholmarna faktiskt är, hävdar Åke Edwardson som är skeptisk till folk som alltid är belåtna.

– De som alltid är harmoniska borde gå till doktorn! Då lever man i en drömvärld. Själv är jag lätt melankolisk och pessimistisk, och det har Erik Winter fått ärva från mig – sorry, Erik! Andra sidor han har från mig är att han är reflekterande, och har svårt att acceptera något rakt av.

Trots pessimismen är Åke Edwardson pratglad på ett välformulerat sätt, och skrattar ofta. Faktum är att han säger att han aldrig mått bättre. Kanske har han också det gemensamt med sin romanhjälte.

För i den nya boken ”Himlen är en plats på jorden” arbetar Winter visserligen med två otäcka parallellfall med brott mot barn, men han har också ett bra familjeliv med sambon Angela och dottern Elsa. Den före detta inbitne ungkarlen får till och med för sig att fria.

– I den första boken var Erik lite omogen och osäker. Han var svåråtkomlig och hade problem med relationer. Men jag vill ha en huvudperson som utvecklas. Alla i mina böcker är lite offer, de får betala hela sitt liv för upplevelser de haft, ofta i barndomen.

Själv blev Åke mobbad under flera år när han var liten. Han är en Smålandslu (lu=pojke), uppväxt i det lilla samhället Vrigstad, där föräldrarna hade konditori.

– Jag vägrade ta stryk, det var en av anledningarna till att jag blev mobbad. Att vara ensam mot ett par hundra barn... Det är något man bär med sig hela livet. Det ger en mindervärdighetskänsla som faktiskt gör att man blir lite hårdare. Under ungdomstiden blev jag rätt så tuff, jag kände att jag hade något att kompensera.

De var fyra bröder, med bara sex år mellan den yngste och storebrorsan Åke. Han beskriver det som ett kaos, men också med mycket roliga händelser. Det är stor skillnad mot i dag, när han bara har kvinnor runt sig: hustrun och två döttrar.

– Jag avskyr att generalisera om vad som är manligt och kvinnligt, men det är ändå en mjukare atmosfär som jag uppskattat väldigt mycket. Att leva med fru och två flickor har slipat av mina vassa kanter, och det pågår fortfarande.

n Hur är du som pappa?

– Det är den svåraste frågan man kan svara på. Jag har försökt vara närvarande så mycket jag kunnat även om jag är lite rastlös. Jag tror att jag har förmedlat en nyfikenhet på livet och världen.

Det är mycket Åke Edwardson nu. I höst kommer en tv-serie efter tre av böckerna, och hans svenska förlag har nyligen gjort en miljonaffär med hans förlag i Tyskland, där böckerna har många läsare. Det betyder pengar förstås.

n Hur har du påverkats av att ha mycket pengar?

– Ingenting, det vore förskräckligt om ens personlighet skulle förändras av det. Skillnaden är att jag kan leva mer bekvämt, köpa en ny bil, resa när jag vill. Och så har jag köpt ett hus i Småland. Jag tycker om enkelheten och tystnaden där, jag är en riktig lantis egentligen. Hela mitt liv har jag varit på jakt efter tystnaden.

– Så i sommar blir det en del pulande på huset. Annars gillar jag att inte göra något särskilt. Lyssna på musik, titta ut genom fönstret, prata med familjen och ta en whisky.

Åke Edwardsons boktips till...

FAKTA/Åke Edwardson

Cecilia Gustavsson