Skälvande vänskap med romsk tiggare
Uppdaterad 2015-11-20 | Publicerad 2015-11-04
Malin Krutmeijer läser Sara Olaussons öppna skildring
I oktober 2013 plockar Felicia Iosif upp en femkrona ur muggen framför sig på gatan och ger den till en förbipasserande femåring så att han kan köpa glass.
För femåringens mamma, serietecknaren Sara Olausson, skälver världen till. Den tiggande kvinnan som hon passerat många gånger blir plötsligt en vänlig människa som vem som helst. Kort senare sätter sig Sara på marken bredvid Felicia, och de blir goda vänner.
Den ekonomiska och sociala ojämlikheten mellan de båda är ofrånkomlig och smärtsam, och den löper som en röd tråd när Sara Olausson nu berättar deras gemensamma historia i boken Det kunde varit jag.
Hon startar en Facebooksida för att samla in pengar till Felicia och hennes familj, och hon reser flera gånger till Rumänien för att hälsa på. Tidningar, radio och tv hittar snabbt storyn.
Sara Olausson bestämmer sig för att ta tillfället i akt att bilda opinion för de fattiga romernas sak.
Naturligtvis läser den rasistiska och allmänhatiska nätmobben lusen av henne. Samtidigt blir hon, som hon själv skriver, helgonförklarad av andra och det känns obekvämt. En del av boken utspelar sig i ambivalensen mellan medkänsla och engagemang, och ett slags skamkänslor inför hur det man gör förvandlas till en grovt yxad berättelse. Det hela blir ännu mer komplicerat av Saras och Felicias vänskap som sträcker sig vida bortom, men oundvikligen präglas av, den offentlighet som Sara har placerat den i.
I boken gestaltas detta genom en fri mix av serienoveller, foton och korta texter, som är lika underhållande och humoristiska som på största allvar. Det är en känsloburen skildring av hur orättvisor och ojämlikhet instiftade på systemnivå uppenbarar sig i en konkret, nära relation.
Emellanåt blir det en smula storvulet: ”här på botten drabbades jag av en ovillkorlig kärlek av bibliska mått”, utbrister Sara Olausson på ett ställe. Ibland svider i stället hopplösheten på boksidorna. Det ter sig omöjligt att göra skillnad för de många. Men att hjälpa Felicia att förändra sin situation visar sig vara oväntat enkelt. Nu, 2015, är familjen Iosif ifärd med att bygga det hus i Rumänien som de behöver och har längtat efter.
