Rossetti låter systerskapet segra
Publicerad 2014-07-16
Kristna moraliteter blir mångtydiga hos bortglömd poet
Varför läste vi aldrig Christina Rossetti på litteraturvetenskapen? undrar jag när jag tar mig igenom det lilla häftet Trollmarknad och andra dikter som nyligen kommit ut på ellerströms. Kanske för att hon tidigare inte funnits översatt till svenska. Konstigt, med tanke på att Rossetti under sin livstid sågs som den främsta kvinnliga poeten, en efterföljare till Elizabeth Barrett Browning och en inspiratör för Virginia Woolf.
Rossetti var en brittisk poet med italienskt påbrå som levde och skrev i det viktorianska 1800-talets London. Hon växte upp i en familj som satte stort värde på att man utmärkte sig
intellektuellt; i den närmaste kretsen fanns författare, konstnärer och politiska revolutionärer.
Olle Thörnvalls förord är gubbigt, då fokus läggs på Rossettis känsloliv och biografi, på ett sätt som är vanligt i läsningen av kvinnliga författare. Såklart var hon sinnessjuk och rädd för
sexualitet. Men här finns också intressant att plocka. Rossetti var djupt troende och läkarna diagnostiserade henne med ”religiös mani”. I vissa av dikterna märks den katolskt färgade kristendomen tydligt, till exempel i tankar om frestelse – synd och idealiseringen av självförnekelse, underkastelse och ytterst döden, som vägen till frihet och vila. I andra dikter finns en religiöst-erotisk inlevelse i och hängivelse till naturen, på ett sätt som påminner om Ann Jäderlunds blomstermetaforik och Eva-Stina Byggmästars skogseufori. Men Rossetti är en mer intellektuellt tungsint och kritiskt självmedveten diktare, med en pessimism som kan bli bottenlös.
Hennes mest kända dikt är den långa och allegoriska titeldikten Trollmarknad. Den handlar om två systrar som är personifikationer av olika livshållningar: den rastlösa och njutningslystna Laura som lockas av trollens förbjudna frukter, och den dygdiga och förståndiga Lizzie som räddar sin syster. Rossettis dikter är ofta konservativa och fungerar som kristna moraliteter. Ändå är de spännande och mångtydiga, och ibland nog så sinnliga och romantiska. Stilistiskt och språkligt är de graciösa, precisa och pratiga.
Även om båda systrarna i slutet inordnar sig i den konventionella rollen som makor och mödrar är det systerskapet som segrar: ”För ingen vän är som en syster / i stormar eller stiltje, / att muntra upp om trött ibland, / att hämta om man vilse går, / att hjälpa om man mist balans, / att stärka om man står.” Jag läser Rossetti som praktiserande en feministisk kristendom.
Trollmarknad är en av de mer lättlästa dikterna i häftet, de andra är svårare och kräver ofta flera omläsningar. Thörnvalls översättning, de flesta skrivna på vers och rim, är utmärkt. Rossettis dikter kränger och svänger, de är motsägelsefulla, rörliga och oförutsägbara, och väldigt olika sinsemellan. De omöjliggör alla entydiga och slutgiltiga tolkningar.
