Varför Gimo?
Publicerad 2013-08-15
Lättflytande men opersonlig debut av Patrik Godin
Patrik Godin (f 1971) kallar sin debutroman för Gimokrönikan, en bestämd form jag reagerar på, varför inte En Gimokrönika? Nu verkar det som om författaren tänkt lägga beslag på hela det lilla norduppländska brukssamhället och dess historia, och det vore nog att övertolka berättelsen om läraren Patrik, som återvänder till sin gamla hemort efter en skilsmässa. Hur mycket Gimo rymmer egentligen den här historien och hur mycket krönika? Boktitlar kan vara viktiga ibland, och jag kommer inte till rätta med den här.
Nå, för denne Patrik har Gimo i alla fall största betydelse, som det brukar vara med den plats där man vuxit upp. Han återser barndomskompisen, rentav barndomskärestan Camilla, och då bubblar det naturligtvis upp outredd materia ur deras gemensamma förflutna. Mest handlar det om Jussi, en opålitlig men på sitt sätt karismatisk vän till Patrik och älskare till Camilla. Han försvann nämligen på ett mycket dramatiskt vis en vinternatt på Gimodammens is. Ett skott hördes i natten och sedan var han för alltid spårlöst försvunnen, död eller levande. Kanske det till och med var Patrik själv som sköt ned honom, eller kanske har Jussi inte ens funnits. Osäkerheten är stor, och man börjar undra om inte den där rätt osympatiske Jussi ska föreställa det lilla samhällets själ och alltså ett centralt objekt för en krönikeskrivares penna. Vad säger i så fall detta om Gimo?
Patriks förhållande till Camilla har också andra aspekter. De arbetar på samma skola och intresserar sig båda för Sofia, en elev med psykiska problem. Alla tre ingår i en grupp lärare och elever, som gör en studieresa till Kina. Resan får delvis litet kuriösa komplikationer och upptar en ganska stor del av romanen. För läsaren innebär resan ett litet välkommet lyft ur Gimomiljön, men återigen vad har nu allt detta med begreppet krönika att göra?
Stilen är lättflytande och åskådlig men ganska opersonlig. Man ska inte anklaga en författare för att inte ha skrivit en annan roman än just den man har i handen, men jag blir aldrig klok på vilken roman det är Patrik Godin tänkt sig skriva.
