"De är ett gäng psykopater"

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-12

Jan Guillou klär av roffar- direktörerna i sin nya bok

I dag kan man stjäla 100 miljoner utan att sitta en enda dag i fängelse - förutsatt att man är direktör.

Om detta nya samhällsfenomen handlar Jan Guillous senaste roman "Tjuvarnas marknad".

- Ingenting har skadat Sverige lika mycket som dessa orgier i rofferi. Denna brist på moral har påverkat varenda självdeklaration, säger Jan Guillou.

TRIVS PÅ ÖSTERMALM Jan Guillou bor numera på Östermalm, där han trivs utmärkt eftersom grannarna är vänliga, artiga och inte för ett oherrans liv på nätterna. Dock brukar han inte dricka te med lillfingret spretande på överklassvis, det är bara på begäran av fotografen.

Skandiaaffären avslöjade inte bara en häpnadsväckande girighet hos den ekonomiska eliten, ingen ville heller ta ansvar för sina handlingar och alla skyllde ifrån sig.

Vad är det här för sorts människor?

- En samling psykopater. De tillhör de två procent av befolkningen som utgörs av den kategorin.

Eftersom Jan Guillou anser att detta är den största samhällsfrågan bestämde han sig för att skriva en bok om den.

- Vad de haft för sig har man kunnat läsa om i tidningarna. En ytterligare redogörelse i romanform skulle bli för invecklad. Därför måste man gå runt problemen. Det enda effektiva är att skoja med dem, att få folk att skratta. Inte att skriva indignerat och upphetsat.

Kräsen tjuvliga

I "Tjuvarnas marknad" utför en liga en rad perfekt genomförda inbrott hos några av Sveriges rikaste familjer. Tjuvarna är mycket sparsmakade och stjäl endast extremt värdefulla föremål.

Polisen tillsätter en utredning som leds av polisintendent Ewa Johnsén. Hon har jobbat 14 år som polis, är vacker, intelligent och obeveklig som förhörsledare.

- Snygga, kvinnliga poliser är väldigt tilltalande för den manliga fantasin och innebär några tuffa gratispoäng åt författaren, säger Jan Guillou.

Under sina spaningar kommer polisen i kontakt med företrädare för överklassen och deras bortskämda barn, som tillbringar sin mesta tid på restauranger och nattklubbar runt Stureplan. De flesta av dessa manliga så kallade brat-packs beskrivs som om "de var kammade med fläskkotletter".

- Det uttrycket har jag tagit från Elisabeth Tarras-Wahlberg. Hon använde det när hon skulle beskriva en av Aftonbladets reportrar. Jag tyckte det var bra och det är inte ofta man hämtar inspiration från hovet.

Jagar med överklassen

Men för att kunna skildra rika företagsledare måste man komma dem in på livet. Och där har Jan Guillou en fördel - han jagar.

- När medelklassen började tränga in i golfen övergick överklassen till jakt, som är en dyrare sport och mera macho. Alla direktörer tvingas att delta, precis som de förut tvingades spela golf. Det har ingenting med naturintresse att göra. Under många jaktresor utomlands har jag haft möjlighet att umgås med dem privat. Det är därför jag lagt en sådan vikt vid jakt i boken.

Oense i två frågor

Hur ser dessa män på kvinnor?

- Som en blandning av dekoration och tjänstefolk. Fruar ska sköta hushållet och alltid ställa upp för sin man. Men de är splittrade i två frågor.

- Den första frågan handlar om prostitutionen. Jag var med på en dyr jaktresa till Ungern där den lokale hallicken plötsligt lät en samling prostituerade paradera runt middagsbordet. Hälften av direktörerna blev, precis som jag själv, förbannade medan den andra hälften tyckte det var okej.

- Den andra frågan är om man ska dumpa sin 50-åriga hustru för en yngre, snyggare modell. Även här är hälften emot och hälften för. Däremot är de helt eniga i sin syn på sig själva som en människosort som står över alla oss andra.

3 svar från Jan Guillou

Fakta: Jan Guillou

Jan Guillous boktips till...

Ingalill Mosander

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln