”Boken var klar på sex veckor”

Docent Carina Burman har skrivit sin första deckare

Hon har en passionerad kärleksaffär med litteraturen, men ljuger för bra för sitt eget bästa.

Hon älskar deckare, men är evinnerligt trött på den slitne polismannen med alkoholproblem och begynnande magsår.

Nu kommer docenten och litteraturhistoriken Carina Burman med sin femte roman.

helskärm

Det är en läcker deckarbagatell med handlingen förlagd till ett dimmigt London 1851.

Den svenska succéförfattarinnan Euthanasia Bondeson löser kriminalmysterier i det viktorianska England. Samtidigt besöker hon den förindustriella slummen, den stora världsutställningen och Wylds monsterglob.

- I arbetet med biografin över Fredrika Bremer, som besökte världsutställningen 1851, fick jag en ganska bra bild av hur en svensk megastjärna skulle bemötas. Att min romanhjältinna är en ganska självgod person har inget med Bremer att göra, säger Carina Burman.

”Babylons gator” är en pastisch på den engelska 1800-talsromanen där både Sir Arthur Conan Doyle (som skrev böckerna om Sherlock Holmes) och systrarna Brontë skymtar mellan raderna.

Skrivandet var lustfyllt

- Jag gillade att leka med språket, uttrycken, människorna och miljön från en epok då hela världen förändrades. Skrivandet var lustfyllt och hela boken tog inte mer än sex veckor att få färdig, säger hon.

”Babylons gator” är en deckare så långt ifrån Henning Mankells dystertrötte Kurt Wallander det bara går att komma.

- Jag älskar deckare men är urtrött på mallen för hur de ska skrivas. Nya svenska deckare handlar nästan alltid om en lätt alkoholiserad man med begynnande magsår, ett missförstått och motarbetat kriminalgeni som triumferar över sin inkompetente chef. Jag ville skapa något helt annat.

Resultatet blev Euthanasia Bondeson, framgångsrik författare med större självbild än begåvning. Lättsamt och utan krav, elegant skrivet och befriat från djupare mening.

Annars är det inte precis lättsinnet i sitt författarskap som Carina Burman blivit känd för. Avhandlingen om 1700-talspoeten Johan Henric Kellgren och debutromanen om samme person hyllades för detaljrikedom och stilistisk briljans.

Blev feministisk förebild

Efter biografin om Fredrika Bremer och romanen ”Den tionde sånggudinnan” (om ett världsomspännande kvinnligt nätverk i kamp för fred) blev hon något av en feministisk förebild.

Ändå var det en slump som gjorde att Carina Burman över huvud taget började skriva böcker.

- När jag var klar med min avhandling om Kellgren hade jag en hel del material över. Lösa trådar som borde gå att använda men som inte passade i ett akademiskt material, säger hon.

Därför provade hon att skriva skönlitterärt. Mest för sin egen skull och utan förhoppning om att bli utgiven skickade hon sitt alster till Bonniers. Förlaget nappade direkt.

Stilen har ställt till problem

Men den oanade talangen att skriva skönlitterärt i kombination med stora historiska kunskaper och knivskarp stil har ibland ställt till problem för Carina Burman.

- Den stora skillnaden mellan mig och Peter Englund är att man aldrig vet när det jag skriver är sant. Flera läsare har hört av sig till biblioteken för att låna böcker av författare som jag hittat på.

Men nu är det åter fakta som gäller för Carina Burman. Klara Johanson, Sveriges första tidningsanställda kvinnliga litteraturkritiker, ska biograferas under sommar och höst.

- Det var en otroligt spännande person som levde mellan 1875 och 1948. Att hon dessutom var öppet lesbisk gör henne inte mindre intressant.

Carina Burmans boktips till...

Olle Castelius