Ekelöf på cat-walken
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-03
Magnus William-Olsson läser en ovillig kritiker
I sin bok om Gunnar Ekelöf, Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma, återger Olof Lagercrantz ett brev, där Ekelöf skriver: ”Jag har idag med yttersta svårighet levererat en recension till BLM. Vad det bjuder emot att skriva om böcker enligt recensionstypen, d v s som förmedlare till en presumtiv läsekrets om vilken man inget annat vet än att den har tusen huvuden för vart och ett man hugger av. Jag hatar allmänhet men är beroende av allmänhet.”
När Ekelöf-Sällskapet förra året gav ut alla hans BLM-recensioner i en bastant volym skrevs det en del om Gunnar Ekelöfs förebildlighet som recensent. Jag håller inte med. Den kompletterande volym med hans bokrecensioner från andra publikationer som sällskapet nu ger ut, bekräftar bilden.
I jämförelse med till exempel Knut Jaensson eller Artur Lundkvist är Ekelöf en träig litteraturkritiker. Han skyr excesser. Håller hårt i sitt goda omdöme. Flaggar diskret med sin bildning. Också då han verkligen uppskattar de böcker han är satt att skriva om, som Rabbe Enckells Andedräkt av koppar (1946) eller Bertil Malmbergs Under månens fallande båge (1948), lyser obehaget inför recensionsgenren igenom.
Jag tror att det är kravet att ”förmedla till en presumtiv läsekrets” som håller Ekelöf tillbaka. Att plötsligt tvingas vara ”social”. Istället för att rikta sig till läsaren, så visar han upp sig för ”allmänheten”. Recensionen är för Ekelöf en litteraturens catwalk. In med magen, ut med bröstet och rör dig sedan ledigt inför allas blickar. Inte undra på att det bjöd emot.
Gunnar Ekelöf
Magnus William-Olsson
