Dipak Mazumdar tecknar ett hundliv i storstaden
Publicerad 2013-02-19
Modernt myllrande kaos motiv i ”Hundpromenader”
Bokförlaget Tranan har fått en Nobelpristagare på halsen, och sånt kan vara farligt för ett litet förlag som har en idé, ett uppdrag – att introducera litteratur från hela världen på svenska. Än så länge tycks man inte ha kroknat under Mo Yans tyngd.
Dipak Mazumdar är född i Calcutta/Kalkatta och har på slingrande vägar kommit till Sverige, vägar och anhalter som satt spår i hans poesi. Han skriver på engelska, och hans nya bok Hundpromenader innehåller originaltexten och en tolkning till svenska av Julian Birbrajer. Här finns också en bildsvit av Feri Fazeli.
Helheten blir en milt absurdistisk dans genom världen som inte liknar något som skrivs av svenska poeter i dag. Jag kan få vaga tankar åt amerikanskt och franskt håll. Och Salman Rushdie kanske. Helhetsintrycket blir både roligt och sorgset. Den här hunden har sett en del på sina promenader genom faktiska och drömda verkligheter.
Ett av de viktiga motiven är den moderna storstaden, myllrande och kaotisk, mer ond än god. Det finns anledning att allvarligt fråga efter dess ursprung och meningsfullhet. Om man varit på landet och plockat svamp förvandlas kantarellerna till cigarettaska när man kommer hem till stan igen. Och längtan därifrån: ”Vilken taxi är snabb nog att föra oss till horisontens portar”. Stadsbilderna är både västerländska och indiska, men urbaniteten tycks vara densamma med tiggare och allehanda menagerier. Dess ”erotiska rumlare” kan lika gärna glida fram i limousiner som i rikshor.
Ett annat spår genom texten är ett slags barnslighet befolkad av mekaniska leksaker inbegripna i sällsamma göromål. All världens myter snurrar runt på en liten plåtkarusell: ”Afrodite går in i smedens grotta, häller kyld retsina i hans ässja.” Shiva dansar, lite mer förutsägbart, på dödskallar i en annan grotta.
Typografin är tyvärr så otydligt gjord att man inte riktigt ser var den ena dikten slutar och nästa börjar. Men egentligen spelar det ingen roll. Det vemodiga och uppsluppna flödet går fram ändå, resan genom en värld där inga gränser finns utom de inre, själens klyvnad mellan fångenskap och frihet.
