Coronakrisens utfall ligger i våra händer

Rasmus Landström uppmanar till partipolitisk organisering för att starta om samhället

Av: Kajsa Ekis Ekman

Publicerad:
Rasmus Landström, aktuell med ”Coronateserna”.
Foto: Verbal förlag
Rasmus Landström, aktuell med ”Coronateserna”.

Rasmus Landström är en av Sveriges ovanligaste skribenter. Han är nämligen inte alls lat. Recenserar han en bok läser han i regel hela författarens produktion samt närliggande litteratur, och nöjer sig inte med loja hyllningar: trots att han skriver i små tidningar vågar han kritisera uppburna författare när de presterar under sitt personbästa.

Man kan tro att han redan skrivit många böcker, men ”Coronateserna” är alltså hans debut: en kort essä om hur coronakrisen kan påverka samhället och framför allt arbetarrörelsen. Den är snyggt skriven och blandar konkreta politiska förslag med reflektioner över Margaret Atwoods syn på dystopi och livet under karantän på landet.

Landströms första tes är att vi inte har någon aning om hur coronakrisen kommer att påverka samhället, vilket hedrar honom.

Medan alla från David Harvey till Naomi Klein tillämpat sina gamla teser på krisen, menar Landström att det faktiskt ligger helt öppet. Det är upp till politiken att avgöra. Krisen kan bli ytterligare ett slag mot arbetarklassen. Men den kan också bli ett startskott för progressiva reformer, precis som vid 1900-talets början.

Det vi vet, skriver Landström, är vilket samhälle coronakrisen slog ner i. Och det är ett Sverige som inte längre är vad det varit. Vi har lika många dollarmiljardärer – procentuellt räknat – som Ryssland och Sydafrika. Avregleringar har gjort att de rika dragit ifrån, urholkningar av försäkringar har gjort att de som haft de sämst bokstavligen blivit fattiga. Den fackliga anslutningsgraden sjunker, och detta samtidigt som reallönerna stigit i Sverige till skillnad från omvärlden!

I detta, menar Landström, måste masspartiet återskapas. Nu får det vara slut med Facebook-upprop, lösa demonstrationer och tillfälliga rörelser. Han uppmanar alla läsare att gå med i ett parti – nu!

Vilka politiska lösningar på coronakrisen vill han då se? En coronaskatt som i Spanien, en återinförd fastighetsskatt och ett stopp för tillfälliga och osäkra anställningar. Många av lösningarna handlar om att återupprätta det som gått förlorat under 2000-talet, som Arbetslivsinstitutet.

Det känns dock som om Landström ibland gör det lite lätt för sig genom formuleringar som ”Rörelsen, möteskulturen och folkbildningen måste få en renässans.” Visst, men hur?

Precis det problemet han tar upp, att klasserna glidit isär, är också organiseringens problem

Ett problem han tar upp är att de politiska partierna alltmer blivit samlingsplatser för högutbildade. Det finns hos alla partier en diskrepans mellan medlemmarna och väljarna. Det är lätt att beklaga sig över, men hur ska det lösas?

Problemet är ju att ju fler högutbildade som går med i ett parti, desto mer utformar de aktiviteterna efter sina intressen, och desto mer alienerande blir det för alla andra. Det blir då just dessa högutbildade som ska locka till sig andra, vilket de ofta misslyckas med, eller inte är intresserade av.

Precis det problemet han tar upp, att klasserna glidit isär, är också organiseringens problem. Den allians mellan mellanskikt och arbetarklass som byggde arbetarrörelsen är inte helt enkel i dag där de övre delarna av mellanskiktet fått det bättre samtidigt som arbetarklassen skiktats i fast anställda, osäkert anställda, papperslösa och arbetskraftsinvandring. Ett massparti i dag måste ha en helt annan strategi än 1920 om det ska kunna omsluta majoriteten av löntagarna.

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.