De blandar synd, sprit och mord

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-04-14

Vi brukar växla mellan garvande och djupt allvar

TVÅ MÄN MED SMAK FÖR PARODI Eric Åkerlund och Torgny Lindgren har skrivit en parodi på deckare där det vimlar av uttryck som  Min tro är utspädd, som en grogg ungefär  och  Ingen uppståndelse för mig , sagt av blygsam pastor.

Katolska kyrkan brukar alltid köpa in Torgny Lindgrens böcker.

– Men ”Döden ett bekymmer” har de inte varit intresserade av.

Själv misstänker han att det kan bero på omslaget, som består av en tecknad kvinnokropp med två rattar som bröst och ett dry martini-glas inkilat mellan höfterna.

Helt ostraffat driver man inte med synd, sprit, giftmord och religion.

Torgny Lindgren och Eric Åkerlund har skrivit en roman som kan beskrivas som en parodi på deckare, drift med den amerikanska varianten av nyandlighet och moderna kätterier samt vikten av att revisorer tar sina uppdrag på allvar.

Huvudperson är Jonny Sandberg, en frireligiös pastor som grundat Sykars Tempel, en församling någonstans på den svenska landsbygden. Vid sidan av predikandet medverkar han också som kolumnist i Expressen med spalten ”Vid troskanten”. En dag insjuknar han hastigt och avlider. Författarna låter en rad av landets varmt troende skriva nekrologer: KG Hammar, Göran Skytte.

– Eftersom varken Skytte eller Hammar har hört av sig så måste vi ha citerat dem korrekt, säger Torgny Lindgren.

Jonny går hädan

Alla i Sykars Tempel sörjer Jonny Sandberg och försonar sig med Guds beslut att låta honom gå hädan. Alla utom en – revisorn och förtidspensionerade mellanstadieläraren Rolf Lundman. Han är övertygad om att Jonny Sandberg blev mördad, genomför en grundlig undersökning av församlingens medlemmar och upptäcker dryckenskap, sexuell lössläppthet och ekonomiska oegentligheter i klass med vilket svenskt börsnoterat företag eller vilken kommunstyrelse som helst.

– Vi har haft väldigt roligt när vi skrivit den här boken. Vi har känt varandra i tre decennier och brukar växla mellan fruktansvärt garvande och djupt allvar, som skulle bli outhärdligt om vi inte övergick till garvandet igen efter ett tag, säger Eric Åkerlund.

– När man är ensam kan man inte skratta rakt ut. Men när man är två börjar man lätt skratta åt den andres skämt. Den franske författaren Henri Bergson, som skrivit ”Skrattets fysiologi”, skulle bli väldigt nöjd om han såg Eric skratta. Han har ett speciellt sätt att kasta huvudet bakåt som illustrerar Bergsons teser, säger Torgny Lindgren.

– Enligt Bergson har skratt ingenting med humor att göra. Han jämförde det med nysningar, gäspningar och att bli kittlad under fötterna. Det är en riktigt tråkig, gravallvarlig bok han skrivit men så fick han Nobelpriset också.

Eric Åkerlund och Torgny Lindgren bor några mil ifrån varandra i Kinda kommun i Östergötland. De har tidigare skrivit pjäser ihop men ingen roman. Problemet de nu stod inför var att de tillhörde olika förlag. Lindgren ger ut sina böcker på Norstedts och Åkerlund på värsta konkurrenten Bonniers.

Bjöd på lunch

– Vi bjöd in våra förläggare på lunch på en fin krog. Eric ringde Harriet Friberg och jag Svante Weyler och så slumpade det sig så att vi hamnade vid samma tid på samma krog vid samma bord. Förläggarna var ganska förbryllade, satt länge och tittade på varandra. Vi tog god tid på oss, bjöd på vin och god mat och slutligen överlämnade vi varsitt bokmanuskript.

Så för första gången utkommer nu samma roman samtidigt på både Bonniers och Norstedts. För vem kan motstå dessa bägge herrar när de är som mest sprudlande, fräcka och roliga?

Och så sitter ju Torgny Lindgren i Svenska Akademien

?

Fakta: Eric Åkerlund

Fakta: Torgny Lindgren

Ingalill Mosander

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln