Marx blev offer för moralen hon hatade

Ett kvinnoöde i 1800-talets Europa som slutade i självmord

Eleanor Marx förändrade världen. Den meningen inleder Rachel Holmes 500-sidiga biografi om Jenny och Karl Marx yngsta dotter. Holmes blinkar införstått mot Karl Marx klassiska formulering från Teser om Feuerbach: ”Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den.”

Rachel Holmes, kulturhistoriker och väl förtrogen med den viktorianska epoken, mer än antyder likheterna mellan Eleanor Marx livsvillkor och en gestalt ur Jane Austens eller George Eliots romaner. En kvinna född i mitten av 1800-talet, dessutom i en eländig lägenhet i Londons fattiga Soho, kunde vänta sig ett liv i fattigdom, okunskap och sjukdom. Flickor saknade rätt till utbildning; ett par av familjen Marx barn dog mycket unga.

Familjen som deporterats eller utvisats från land efter land levde i ekonomisk misär men kunskapen fanns i den lilla lägenheten på Dean Street (där numera en italiensk restaurang serverar mediokra måltider).

Marx bildade snart något av en stor­familj med Friedrich Engels, alltid kallad ”generalen” och med Wilhelm Lieb­knecht, med tillnamnet ”biblioteket”, hans hustru och barn. I hemmet talades franska, tyska och engelska. Eleanor behärskade dem alla och hon läste systematiskt: Goethe, Shakespeare, bröderna Grimm, Balzac och, förstås, Dickens.

Karl Marx, som kallades ”moren” av sin familj och sina närmaste vänner, hade hoppats på en son men Eleanor kom ändå att stå honom särskilt nära. Tussy kallade han henne och läste snart Shake­speares samlade verk för henne. ”Tussy är jag”, sa han.

Holmes berättar kronologiskt; ibland snubblar hon ner i hagiografins träsk och låter den nioåriga Eleanor bli en medveten aktivist i det polska frihetskriget eller en av Garibaldis förtrogna.

Eleanor Marx första stora politiska engagemang kan dateras till 1871. Hon är sexton år och reser med sin syster till Paris, där socialister av alla slag byggt en Kommun som snart skulle mejas ner av reaktionens soldater. I Paris mötte Eleanor sin första stora kärlek, Hippolyte Lissagary, en av de kommunarder som överlevde massmorden. De båda levde i en fri gemenskap. Kanske blev Eleanor ändå utnyttjad; hon tvingades i åratal renskriva och översätta den sjutton år äldre revolutionärens text om Kommunen.

Eleanor Marx sökte sig bort från sin familj och dagspolitiken för att arbeta som lärare (återigen ett Jane Austen-tema). Hon var på väg att förtäras av anorexia, kedjerökning och svår depression. Kanske räddades hon av det starka systerskap hon utvecklade tillsammans med den sydafrikanska författarinnan Olive Schreiner som skrev den klassiska, antikolonialistiska The story of an african farm.

Eleanor Marx orienterade sig alltmer mot kulturvärlden: byggde teatersällskap, utbildade sig till skådespelare, översatte Flauberts Madame Bovary och Ibsen. Hon gjorde en rad Shakespeareroller och ville hellre spela Romeo än Julia. Hennes favoritroll förblev livet igenom Nora i Ibsens Ett dockhem. Eleanor Marx lärde sig norska och hon blev också nära vän med den radikala svenska författarinnan Anne Charlotte Leffler.

En tid av lycka nådde Eleanor. Hon var centralgestalt i de högt bildade och radikala Bloomsbury-kretsarna. Hon fick exklusiva vänner under sina studier i läsesalen i British Museum och uppvaktades av män som den socialistiskt orienterade dramatikern George Bernard Shaw.

Framgångarna i det politiska och kulturella livet hotades ständigt av olyckor i kärlekslivet. Eleanor Marx mötte Edward Aveling, begåvad skribent och för en tid på väg att bli framgångsrik forskare, medlem av Linnésällskapet.

Eleanor förälskade sig reservationslöst i denne man som på bild liknar den föga förföriske svenske författaren Birger Sjöberg. Hon lovade avstå från barn, som hon så länge längtat efter. Aveling avskyddes av Eleanors närmaste vänner, särskilt av Olive Schreiner. Hon såg honom som en enkel förförarnatur: svekfull och lögnaktig.

Tillsammans gjorde Eleanor Marx och Aveling bejublade politiska framträdanden, exempelvis i USA där hundratusentals åhörare lyssnade till deras budskap om socialism, facklig organisation och feminism.

Eleanor Marx blev en av de brittiska fackens självklara ledare. Hon hjälpte till att organisera de djuriskt förtryckta hamnarbetarna, mobiliserade mass­möten för andra arbetare, byggde upp internationella fackliga solidaritetsaktioner och var en central gestalt i Andra Internationalen. Hon var verkligen på väg att förändra världen, som Rachel Holmes skriver. I motsats till sin far engagerade hon sig också mot antisemitism: ”Jag är judinna”, deklarerade hon. Naturligtvis lärde hon sig jiddisch.

Eleanor Marx och Edward Aveling skrev om en feminism som självklart skulle förenas med socialism: ”Den borgerliga feminismen bekämpar männen; arbetarklassens kvinnor måste vara radikala och utmana hela samhället och därmed den kapitalism som förtrycker alla löntagare.”

Aveling var inte i närheten av att förena dessa teorier med vardaglig praktik. Han bedrog systematiskt Eleanor, fifflade med räkningar, myglade till sig skamlösa ersättningar och försjönk i självömkan och hypokondri. Strax innan han och Eleanor definitivt skulle bygga sina liv i gemenskap passade han på att gifta sig - under falskt namn – med en annan kvinna.

Den 31 mars 1898 klädde sig Eleanor i en vit klänning och sjönk ner på sin säng; hon tog sitt gift och avled snart. Ett självmord i sorg, inte i trots och stolthet som när hennes syster Laura tog livet av sig tillsammans med sin man, socialistledaren Paul Lafargue. De hade bestämt att inte leva längre; de närmade sig 70 år och livet betraktades därmed som avslutat.

Det finns andra berättelser om Eleanors självmord, till exempel att Aveling faktiskt mördade henne. Den brittiske marxistiske historikern E P Thompson menar att Aveling hotade med utpressning: Om Eleanor svek honom eller angav honom för ekonomisk brottslighet skulle han berätta att Karl Marx, och inte Friedrich Engels, var pappa till Freddy, sonen till familjen Marx hembiträde ”Lenchen”, Helen Demuth. Eleanor skulle inte uthärda skammen eller löjet över sin älskade far.

Till slut blev kanske Eleanor Marx ett offer för den viktorianska moral hon bekämpade under sitt alltför korta liv.