Kellers liv i mörker blev musikal
Uppdaterad 2014-08-21 | Publicerad 2014-08-20
Dövblinda amerikanska författarens verk fortfarande populära
Helen Keller (1880-1968) var både döv och blind men lyckades ändå leva ett långt och intressant liv. Självbiografin The story of my life, som nu getts ut på svenska, skrev hon 1903 när hon bara var 23 år. Boken låg till grund för en Broadwaymusikal 1959 och en Hollywoodfilm 1962. Musikalen är fortfarande populär i USA och sätts ofta upp i skolor.
Vid sju års ålder fick Helen Keller en lärare som lärde henne kommunicera med hjälp av känseln. Helen Keller lärde sig braille (punktskrift) och att läsa på människors läppar genom att känna på dem med fingrarna. Hon lyckades också lära sig att tala någorlunda begripligt. Som vuxen intresserade hon sig för historia och språk, bland annat lärde hon sig latin, tyska och franska. Helen Keller skrev flera böcker och tog också en universitetsexamen.
Mindre känt är hennes politiska engagemang, som det av naturliga skäl pratas ganska sällan om i USA. Helen Keller var socialist, medlem i det då ganska stora arbetarpartiet Socialist Party of America, och slogs för fred och kvinnors rättigheter. När Joe Hill dömdes till döden 1914 var hon en av många som förgäves försökte rädda hans liv. Keller intresserade sig också för religion på ett odogmatiskt sätt och var bland annat anhängare av den svenske 1700-talsmystikern Emanuel Swedenborg.
Eftersom hon blev aktivist först i medelåldern är självbiografin ganska opolitisk (även om hon beskriver hur hon upprörs över klassklyftor). Kellers politiska verksamhet finns däremot beskriven i Helena Fagertuns intressanta efterord.
Helen Keller hade tur som hamnade bland människor som såg hennes möjligheter i stället för hennes begränsningar. Hon berättar i Mitt livs historia att hon som barn skrämde omgivningen med sina vredesutbrott. För den som vandrar i ”mörkrets och tystnadens dal vet väldigt lite om de ömma känslor som växer fram ur älskvärda ord och handlingar och kamratskap”, skriver hon.
Men efter att ha erövrat ett språk blev hon en del av den mänskliga gemenskapen. När hon fick sätta ord på sina erfarenheter kunde hon börja förändra världen i stället för att skrika åt den. Hon lärde sig att aldrig ge upp och att aldrig låta sig hindras av sina egna eller omvärldens förutfattade meningar.
Tack vare mycket hjälp och stöd från andra fick Helen Keller möjlighet att själv skapa sitt liv, utifrån sina egna intressen. Den chansen borde ges till alla med funktionsnedsättningar. Och alla andra.
