Filosofen som förförde

Publicerad 2013-08-14

200 år sedan rikemanssonen och radikale paradoxmakaren Søren Kierkegaard föddes

I Danmark firar man i år Søren Kierkegaards 200-årsdag med stort eftertryck. I Sverige blir det några strödda artiklar. Hans radikalitet passar oss inte riktigt. Han är kristen, existentialist, paradoxmakare. Här vill vi ha klara papper från ett klart jag, inte en massa pseudonymer som grälar med varandra.

Här ska inte sägas mycket om Kierkegaards tänkande. Jag är lika fascinerad av mannen som av verket efter att ha läst Joakim Garffs väldiga biografi som kom på svenska för sådär tio år sedan. Han var ingen abstrakt virvel i bogsvallet efter Hegel som nästan all äldre Kierkegaard-litteratur framställer honom som. Han var också en känd och tämligen skandalös invånare i Köpenhamn - son i en av stans rikaste familjer - ständigt upptagen av underliga konflikter och intriger. Av dem gjorde han 1800-talets mest subtila prosa i gränslandet mellan tänkande och roman. En ny bok ger inblickar i vad som kunde hända dem som fångades in i hans autofiktiva projekt. Joakim Garff ägnar tydligen hela sitt författarliv åt honom - Regines gåde (Gad, 2013) handlar om Regine Olsen, hon som blev uppvaktad och sviken av Kierkegaard, en historia som låg till gund för den lilla romanen Förförarens dagbok, en del i det väldiga genombrottsverket Antingen - eller från 1842.

Joakim Garffs nya bok faller eftertryckligt sönder i två delar för att sedan nästintill förgäves försöka foga samman sig igen till en linje, en förklaring. Men just däri ligger dragningskraften i hans framställning. Regine Olsen får behålla sin gåta också sedan hundratals brev av hennes hand kom i dagen för ett par decennier sedan. Det är dem Garff utnyttjar för att berätta hennes historia. Han är en sällsynt vältalig vetenskapsman som inte faller för frestelsen att skriva historisk roman.

I dag kan vi inte skilja mellan erotik och sexualitet. Njutningen är nästintill en plikt, och bra sex är en mänsklig rättighet. Men så har det bara varit i ett fåtal decennier; äldre kultur blir nästan omöjlig att läsa av om vi lägger dagens raster över den. När Kierkegaard talar om erotik finns det många förmedlande led fram mot sexualiteten. Erotiken är ett intrikat mönster av rörelser i det sociala rumet, ett slags invecklad koreografi. Njutningen kan bestå i att utföra den vackert och intressant. Mycket riktigt är Förförarens dagbok infattad i den del av hans verk som beskriver det estetiska stadiet, det som så småningom blir etik och religion enligt den tredelade antropologi han utvecklar.

Förförelsens idévärld får man själv ta del av i den fiktiva dagboken. Hur det var i den så kallade verkligheten i Köpenhamn mot 1830-talets slut är svårare att säga eftersom källmaterialet är fullt av hål. En del av Kierkegaards brev och journalanteckningar finns bevarade, men Regines brev till honom är brända. Dem sände Kierkegaard tillbaka tillsammans med en flaska fin parfym när förhållandet var slut, en mycket dubbeltydig gest. Är det Don Juans sista hälsning till ytterligare en kvinna i hans samling? Eller en hemlig invit till en fortsättning bortom de sociala konventionerna? Relationen bestod förunderligt nog, men den blev underjordisk.

Det koreografiska draget är mycket tydligt i Kierkegaards relation till Regine. De möttes eller undvek varandra på stan enligt konstfulla mönster. När förlovningen var bruten vidtog mer än ett decennium av tystnad mellan dem, men gatans tecken bestod. Först samma dag som Regine lämnade staden på fem år - mindre än ett år före Kierkegaards död - talade hon till honom. ”Gud välsigne dig” viskade hon när de möttes på gatan. Man bör minnas att författaren då var inbegripen i ett jättelikt angrepp på den danska kyrkan som många uppfattade som eruptioner ur en gudsförnekelsens krater. Sett på håll liknar den så kallade kyrkostriden mera en intellektuell frikyrkomans uppgörelse med förstelnad statskristendom.

Kierkegaard testamenterade i en sista mångtydig gest hela sin kvarlåtenskap till Regine Schlegel - hon var sen länge gift med sin gamle informator som gjorde karriär i staten - men hon tackade nej.

Och här vänder Garffs bok och Regines liv åt ett helt annat håll. Om de där gamla dialektiska Kierkegaardutläggarna hade haft något sinne för verkligheten skulle de ha kastat sig över stoffet. Den stora brevsamling hon lämnat efter sig är skriven huvudsakligen till hennes älsklingssyster hemma i Köpenhamn. Själv följde hon sin make Fritz till Danska Västindien som guvernörshustru. Om Kierkegaard skriver hon förstås knappt ett ord.

Kolonin, tre öar i Små Antillerna, härstammade från 1600-talet och gav stora inkomster genom slav- och sockerhandel. Man seglade flitigt på 1700-talets stora triangeltrad mellan Europa, Västafrika och Nya världen. Den omfattande danska slavhandeln har skildrats av Thorkild Hansen i hans slavtrilogi för femtio år sedan - numera nästan bortglömd. Danmark förbjöd dock slaveriet 1848 - sju år före Regines ankomst - men sockret och de andra kolonialvarorna fanns ju kvar att administrera för en nitisk guvernör. Joakim Garffs bok förvandlar sig alltså till en historia om dansk imperialism lite på dekis och de människor som bar upp den.

Regine Schlegels brev är livfulla och välskrivna. Hon visar sig vara en charmerande och intelligent kvinna - annars skulle ju aldrig konnässören Kierkegard ha förälskat sig i henne. Hennes fem år på St Croix blir ett titthål in i en värld som de flesta av oss svenskar inte har den blekaste aning om. Vårt eget lilla västindiska äventyr vid ungefär samma tid är ju bara en kuriös fotnot i historien. Danska Västindien var blodig ekonomisk realitet, och som sådan invirad i sällskapsliv, strapatser och skönhet.

Kierkegaard må ha varit skandalös under sin levnad, men han blev snart en klassiker. Verklighetsbakgrunden till Förförarens dagbok kände förstås alla till, och när Regine blev gammal berättade hon då och då om honom. Men hon sade bara det som alla förväntade sig av henne. Vad hon innerst inne tänkte vet vi inte. Törs man gissa? Det var den konstige teologie magistern som var den stora kärleken i hennes liv, inte den vällyckade guvernören.

SAKPROSA

Regines gåde

Historien om Kierkegaards forlovede og Schlegels hustru

Joakim Garff

Gad förlag

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.