Absurda ögonblick

Magnus Ringgren

Magnus Ringgren läser Torkel Rasmussons ögonblicksskarpa poesi

Poesin ställer mycket hellre frågor än besvarar dem. Var Tage ­Erlander fågelskådare? Där står en lång man som liknar honom med en tubkikare och tittar in i trädkronorna. Sen är han försvunnen igen.

Han glimtar förbi i Torkel Rasmussons nya diktsamling Ibland, och den där scenen är typisk för boken. Den ger ett hundratal ögonblicksbilder till vilka förhistorier och efterbilder gärna utelämnas.

Tekniken ger stor skärpa som på gamla goda svartvita fotografier. Den ger också utrymme för en mild absurditet som prioriterar undran framför förklaringar. Visst finns här ansatser till berättelser med återkommande personer och miljöer.

Ove och Lotti och de andra tycks vistas i en nyss bortbyggd stadsmiljö eller på ett förfallet sjukhus som kunde vara ett barnsanatorium. Men de får aldrig någon biografi. Bilderna sitter i en främlings fotoalbum, och han är inte på plats för att förevisa och förklara. Bilderna får tala för sig själva, och de talar väl.

Stämningen är lite rå, lite vemodig. Men det finns ändå mat på bordet och något slags livsmod i hjärtat. Lingon och mjölk finns, en vacker bild för enkel omtanke. Men gravplatser för dem som alldeles snart ska dö finns också förberedda. Det är knappast krig, inte här och inte än, men officerarna är i en minnesvärd scen redan luggslitna och lite avsigkomna.

Ett stort bibliotek är halvt raserat, och man spelar plockepinn på de stora borden medan svalorna har bosatt sig uppe bland de svaga lysrören i taket. Man vill gärna göra så här: lyfta fram enskilda scener och försöka slippa tala om helheten som kanske inte finns på allvar.

Om Torkel Rasmusson den här gången erinrar om någon annan svensk poet så skulle det förbluffande nog vara Kjell Espmark. De har båda ett sinne för sönderblåsta och fragmentariska gestalter. Revorna i duken säger mer än den ursprungliga målningen.

En påminnelse om Torkel Rasmussons gloriösa förflutna i den vackra serie av band som började med Gunder Hägg och Blå tåget ges i en serie sångtexter i slutet av boken. Tack för det.