Sture Johannesson en höjdpunkt i 1960- talets affischkonst

Uppmärksammad konstnär aktuell i ny utställning

helskärm

”Art was easy” står det på en affisch av Sture Johannesson från 2002. Men Johannesson har gjort det svårare för sig än de flesta, och hans liv har kantats av skandaler, censuringripanden och rättegångar. Det som var enkelt, för enkelt, var den traditionella konsten med dess hierarkier och karriärvägar, och Johannessons politiska och estetiska sensibilitet har ofta placerat honom i kulturlivets marginaler: från 60-talets psykedeliska affischkonst, till 70-talets experimentella datorgrafik. Ständigt på kollisionskurs med etablissemangets koryféer, i och utanför konsten.

På Index visas The Danish Collection från 1967–1969, som inkluderar Johannessons mest ikoniska affischer, samt ett urval av den datorgrafik som han och ingenjören Sten Kallin gjorde på IBM:s kontor i Solna under tidigt 70-tal. Att arbeta med ett amerikanskt storföretag var inte okontroversiellt, men Johannesson upplevde att han fick större frihet i sitt bildskapande hos IBM än i tidens konstliv.

Med sina plotterutskrifter av hampalöv och yin/yang-symboler hör Johannesson och Karlin till pionjärerna inom datorkonsten, och i ljuset av dagens mediearkeologiska intresse hade det varit mer angeläget att presentera deras gemensamma arbete i något större skala. Å andra sidan hör The Danish Collection till höjdpunkterna i 60-talets affischkonst, med en visuell och typografisk komplexitet som tål att jämföras med Berndt Petterssons (vilket också pekar på avståndet mellan 60-talets första och andra hälft; hos Petterson härskar Joyce och Schwitters, hos Johannesson är det Dylan och de sinnesutvidgande substanserna som dominerar).

Johannesson är även aktuell i Tensta konsthalls Samhället utan egenskaper, med den censurerade hyllningsutställningen till Ulrike Meinhof som han och Ann-Charlotte Johannesson gjorde på Kulturhuset i Stockholm 1976, samt med ett projekt om den svenska tvångssteriliseringens ljusskygga historia. Tillsammans bildas en miniretrospektiv över ett konstnärskap vars betydelse överskrider konsten mot mediesamhällets visuella historia i vid mening. Men Johannesson är inte museal, och hans vision av kapitalismens kontrollapparatur framstår till stora delar som korrekt, än i dag.

Ta verk som DOW Shalt Not Kill! U.S.A. – Union of Stoned Anarchists (1967) eller The Aquarian Planetarium: Day and night – I Am You – Copenhagen (1969). Systemet kan inte avbildas, tycks Johannesson mena, men konsten kan fortfarande visualisera och ge kunskap om de komplexa informationsflöden som sätter ramarna för vad vi tillåts uppfatta som betydelsefullt och verkligt.