I slutändan är vi alla bara kolväteföreningar
Undersökandets glädje och sorgens kreativitet är ledstjärnor på Nuda och Tegen 2
Publicerad 2024-01-28
För lite drygt tio år sedan kom Rudolf Steiner i ropet igen i konstens värld. På Venedigbiennalen 2013 ställdes hans föreläsningsteckningar ut i form av krita och pastell på svarta tavlor, på samma biennal visades också Hilma af Klint. Antroposofin tycktes pånyttfödd (åtminstone i af Klints version och segerturné över världen). Eller kanske inte. Åtminstone här i Sverige fick den en törn av Jesper Lakes dokumentär ”De utvalda barnen” – som mest demonstrerade dogmatismens faror.
Steiners teorier utgör en idébas för galleri Nudas satsning under våren, ”Akashakrönikan”, efter boken med samma namn. Fyra delar ska det bli – den fysiska kroppen, eterkroppen, astralkroppen och anden – och den första är aktuell en liten tid till.
Utställningen är sparsmakad med ett fåtal objekt av Linnéa Ndangoya Palmcrantz och en väggskulptur av Tim Høibjerg. Dessa skapar tillsammans ett rum där det gripande spelar mot det onåbart vackra, kanske en bild av kroppens olika sorters fängelse. Rummet domineras dock av Andreas R. Anderssons ”Road of bones”. Ett mindre fält av sten i olika storlekar, där mekaniska hackor på rad kämpar mot materiens obeveklighet.
Associationerna går först till tvångsarbete och bestraffning. Lite av ett stickspår. Det är mer stenen i sig, molekylerna, kroppen i överförd bemärkelse som är temat här. En kropp som är försvunnen från arbetet men på ett snarare holistiskt plan finns i den hårda och tunga stenen. Vi är alla kolväteföreningar, om man vill reducera det.
Tvärs över Stockholm från Nuda ligger Tegen 2. Jag bjuder på en banal radioövergång: även här kämpas det med motsträvig sten. Men det är barnen som sliter för att göra kibbutzens mark redo för odling och grödor i den journalfilm som utgör ena halvan av Dror Feilers korta film ”Hachalom Veshivro”. Det är det hårda (sam)arbetet – gemenskapen – som är det mänskligas materia.
Andra halvan visar drönarbilder från en av de kibbutzer som attackerades av Hamas den 7 oktober. Drömmar går i kras i realtid i den sju minuter korta filmen. Utställningens tema är sorgen över en kamp som tycks förlorad, ett sammanhang som vittrar sönder. I ”Out of time” tickar otakten.
”Hachalom Veshivro (Drömmen och dess skärvor)” är på papperet en grupputställning men den domineras av Dror Feilers verk och även av en intervju där konstnären och curatorn berättar om uppväxten på en kibbutz, ”Av var och en efter förmåga”, signerad Nils Claesson.
Kibbutzrörelsen förändrades under flera decennier från socialism till ägande och liberalism. Varför? Var det när alla skaffade egen tv som idealen dog? Ja, kanske. Eller var det redan när ”till var och en efter behov” ifrågasattes?
På Nuda och Tegen 2 gestaltas grundläggande existentiella frågor från olika håll. Med undersökandets glädje som ledstjärna – eller med sorgens kreativitet.
