Den bortglömda grisen
Publicerad 2012-04-20
”Woman” karikerar monstruöst människans orsaksbestämda vilja
Det handlar om kvinnan och det ska vara politiskt och från början placeras publiken efter kön. Föreställningens titel är Woman med streck över. Kvinnan finns inte annat än som föreställning. Ur högtalarna talas det om kvinnans brist, mannens begär, fallos och förlust, fast på engelska.
Institutet har efter internationella framgångar i bland annat Tyskland kommit hem på gästspel till sitt en-gång-Malmö och konstnärlige ledaren Anders Carlsson har med sig en grupp tyska aktörer. På Inkonst är det psykoanalytiskt laddat men den som sett Institutet tidigare känner igen sig. Den tablåmässiga och stela uppställningen, och sedan utbrotten, industrimusiken, det vilda. Och den kittlande ovissheten i luften, hur långt ska scenkonsten gå i kväll?
Ack, den omständliga språkarten, ett slags uppstyltad anno dazumal, denna gång är stilen njutningsfullt levererad av mannen rökande i rökrock, hustrun och husan dekorativt i och bredvid plyschsoffan, bekväm i sitt evigt och återigen upprepade ”herre i sitt eget hus” Just det som Freud för drygt 100 år sedan överraskade sin borgerliga omgivning med att påstå att mannen inte var. Det omedvetna och drifterna låg ju ständigt på lur. Det som kvinnorna representerar, också 2012. Det börjar som ett monomant gnidande och gränslande, fortsätter raskt mot det hysteriska. Och då är vi faktiskt före Freud, hos Charcot. För om det är något som Andriana Seecker och Claire Vivianne Sobottke gör så är det att fysiskt förevisa. Ordlöst och krampaktigt kroppsligt forcerar de starkt mot spastiskt, orgasmiskt, naket och, till sist, robotaktigt tv-spel. Porr på speed och groteskt utbjudande. Männen på motsatta läktaren ser rädda ut. Kvinnorna är onda dockor bortom all slags kontroll.
Så bemannar Institutet sig och låter Lacan, Freuds sene och mer språkligt komplicerande efterträdare, ljuda över detta kvinnliga kaos. Brist, begär och fallos, som inte är detsamma som penis, det låter som en vacker början på en ömsesidighet. Kvällens scenkonst däremot karikerar snarare en monstruös determinism.
Jag tänker på den gris som inleder föreställningen men sedan glöms bort. Jag kan inte låta bli att tänka på den som kvinnan i föreställningen. Utan betydelse på scenen, iförd mask.
TEATER
Woman
Konstnärlig ledning: Anders Carlsson
Scenografi: Clementine Pohl
I rollerna: Claire Vivianne Sobbottke, Paul Matzke, Andriana Seecker, Anders Carlsson, Christoph Wirth, m fl
Scen: Institutet, Malmö
Speltid: 1 tim 40 min
