Orättvisor serveras med humor i ”Den Gyllene Draken”
Publicerad 2012-10-02
Rolig pjäs om allvaret bakom trafficking och papperslösa
Det går undan i det trånga köket på restaurang Den gyllene draken. Beställningar ropas ut på löpande band: thaisopppa, grön
curry, wokad biff, risnudlar. Man riktigt känner dofterna i det avlånga, catwalk-
lika scenrum som Steffen Aarfing skapat på Helsingborgs stadsteater. Publiken sitter i två långa rader, så nära och ändå så långt bort ifrån den verklighet som med intelligent skruv gestaltas på scen.
Det handlar om papperslös, billig arbetskraft och om trafficking. En av de
asiatiska kockarna kan inte gå till tandläkaren trots outhärdliga smärtor. Den svältande Syrsan ber den arbetsamma Myran om hjälp och hamnar i en evig, iskall vinter av prostitution och övergrepp.
Ändå är Den gyllene draken framför allt en fruktansvärt rolig pjäs. Det kan vara just kombinationen av hejdlös, deadpan-komik och politisk aktualitet som lockat flera svenska teatrar att sätta upp den på senare tid. Kanske bidrar också författaren Roland Schimmelpfennigs brechtianska vilja att riva illusionen. Det är en spännande utmaning att lita på publikens föreställningsförmåga.
Här är teater lek, och ensemblen i Helsingborg är helt suverän. De fem skådespelarna byter roller i rasande fart genom att helt enkelt berätta när de gör det, och kanske dra en skjorta över kockförklädet. Kvinnor spelar män, äldre spelar yngre och det fungerar utmärkt. Egentligen bär det emot att nämna någon av skådespelarna särskilt, men Inga Ålenius är mästerlig på små tonfall och gester. Hon byter roll som ingenting. Hennes jourbutiksinnehavare växlar ruggigt sömlöst från komisk till obehaglig.
En del hjälp med illusionen har ensemblen ändå av scenografin som redan
i foajén berättar var vi är, och av David Gülichs flotta ljudbild. Teatern har släppt loss ända till programbladet, som är utformat som en meny.
Tempot är högt. Berättelserna om de olika personerna vävs tätare och tätare ihop tills de nuddar varann.
Det är en väldigt lustfylld uppsättning att se. Ska jag ha någon invändning är det just här: En vassare udd hade inte skadat. Den globaliserade världens smärta och orättvisa finns där, men kunde ha fått bryta igenom lite starkare.
