Den olydiga flickan

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-03-07

Emelie Strömberg och Marall Nasiri i ”Yvonne”.

”Vi finns inuti henne, vi undrar vad hon förvränger oss till”, heter det i Backa teaters dynamiska uppsättning av Witold Gombrowicz Yvonne, prinsessa av Burgund. Repliken handlar om Yvonne som inte svarar adekvat på tilltal. Nio gånger av tio svarar hon inte alls.

I Mattias Anderssons version har prins Filip blivit en överklasskille, komplett med dyr, ledig svart kostym, självsäkra killkompisar och petite, elegant flickvän. När kompisgänget på fyllan försöker ”skoja” med Yvonne och alla förväntade reaktioner uteblir, blir Filip så provocerad att han bestämmer sig för att gifta sig med den mesiga, tysta flickan. Hans världsvana föräldrar, fångade på kornet av Lars Väringer och Maria Hedborg, är inte nöjda och vacklar mellan att försöka få fason på Yvonne och att vilja få bort henne. Ingetdera lyckas, hon skaver som en sten i skon.

Yvonne utlöser en galopperande paranoia, som mobboffer tenderar att göra: ju mer man utsätter dem för, desto mer av en själv har de ju sett, vilket i sig gör hatet ännu större. Ulla Kassius ilsket brandgula scenrum med speglar i taket reflekterar kärnan i pjäsen perfekt: känslorna och konventionerna som studsar tillbaka.

Gombrowicz pjäs handlar kanske inte specifikt om mobbning, utan om hur lite det behövs för att det som verkar normalt ska spricka. Men Backa-ensemblen är bra på att hitta ingångar för en ung publik. Man har också låtit unga fundera kring Yvonne, och försökt integrera texterna de skrivit. Till största delen handlar det om att de läses upp i högtalare medan spelet avstannar. Ibland höjer de pjäsens angelägenhetsgrad, ibland blir de hängande rätt löst.

Skådespeleriet är tajt och levande, inte minst hos en briljerande Maria Hedborg som stenhård men alltmer förvirrad rik morsa. Emelie Strömberg är också skicklig i den svåra, svarta hål-liknande titelrollen. Uppsättningen har till en början lite svårt att underbygga den heta avsky som Yvonne triggar, den exploderar liksom direkt utan upptrappning. Så är pjäsen är också en tuff utmaning, och även om Backa denna gång inte lyckas bemästra den fullt ut, så är detta ändå bättre än det mesta.

Malin Krutmeijer

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.