Finsk teaterberusning för hatare

Till alla som vill ha jätteroligt utan att bli skadade

helskärm

Det här är en ovanligt lämplig föreställning för teaterhatare. För dem som med Göran Hägglund räds svårartade performancevrål, för dem som tycker att talad scenkonst är för tråkig, för pretentiös, inte pallar när det äts låtsasmat. Identity is a myth, som inleder Turteaterns festival med finska och finlandssvenska gästspel, är en hälsning från Teater Viirus och den tyske regissören Stolzenburg.

Gruppen har en ny ledning och vill ha en öppnare profil. Och profilen är mycket öppen. Frågan lyder: Vem är jag? Eller hur blir jag något alldeles unikt när jag är så full­komligt präglad av alla andra människor?

Situationen är en sommarstuga ärvd efter farmor. Två helbröder, en plastsyster och en svåger samlas för att komma överens. Sälja eller dela?

Alla är unga vuxna och mycket intrasslade i misslyckade identitetsbyggen. En är surfare utan att veta varför. En doktorerar på skuggestalter och alternativa identiteter i Barbro Smeds författarskap, utan att veta varför. En är som sin pappa utan att veta varför. En är fixerad vid matlagning och är ett mansoffer för den nya snällismen, och jag har inte en susning om varför, men ibland släpper han ut en märklig, djupt underhållande vrede. Då talar han finska.

Uppvärmningen med publiken avslöjar det gedigna dramaövningsarbete som Viirius gjort kring kropp­en och ansiktets små rollsignaler, trygga i hur känslan genans ser ut kan de sen lugnt dra ner byxorna. En Matrix-gestalt lägger en ironisk hinna över hur rollspel kan monumentalöverdrivas. Pjäsen rör vid kärnfamiljens äkta sorg, våldtäkt i vardagen och i en ljuvlig bastu blir mycket sagt på den dialekt som heter ”högst generade män grymtar avvärjande”.

De fem stadierna i finsk berusning har en egen akrobatik och publiken snor en handduk så att en snopp plötsligt blir väldigt ensam där på scenen. Inget gestaltas för svart eller filosofiskt förvirrande. Allt är genomkänt och kärleksfullt inkluderande. Till och med den välbekante väderpresentatören i radioapparaten, en sån som regi­ssörer har för att skapa stillsam efter­middagsstämning, hjälper till och avbryter sig mitt i. Han vill sluta läsa väder för att skapa stämning.

Så en present öppnar festival Finimini, till alla som vill ha jätte­roligt utan att bli skadade.

TEATER

Identity is a myth

av ensemblen

Regi: Enrico Stolzenburg

I rollerna: Maria Ahlroth, Pelle ­Heikkilä, Viktor Idman, Jessica ­Lindfors, Oskar Pöysti

Scen: Teater Viirus på Turteatern

Speltid: 2 tim 5 min