Arbetet i skogen kräver kunskap

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I Rankhyttan får nya svenskar lära sig att fälla träd

helskärm

Statsministern pratar om etniskt födda svenskar mitt i livet, och integrationsministern vill tvinga människor att flytta.

Arbetslöshet, diskriminering och segregation är på riktigt. Men det finns också ­exempel där mötet mellan det nya och gamla Sverige gör båda rikare.

Jag har rest runt och träffat några av de människor som finns just där – i mötet mellan det nya och det gamla. Här följer den andra artikeln i serien.

Först vajar granen bara försiktigt. När sedan Abdirahman Mohamed Kahiye trycker till med brytjärnet faller den med ett brak. Trädet blir liggande och pekar några grader till höger om den riktkäpp instruktören Leif Södervall har satt ut.

Jag och fotografen Henrik Hansson tycker det ser bra ut, men Södervall är ­inte riktigt nöjd.

– Trädet faller alltid i vinkel mot den bakre kanten, och den är inte riktigt rak. Titta här, säger han och pekar på stubben.

Sedan är det dags att ta fram måttbandet för att konstatera om Abdirahmans stubbe klarar kraven för körkort på ­motorsåg. Här är det centimetrarna som räknas.

Vi befinner oss i skogen utanför den gamla skogsbruksskolan i Rankhyttan. Vår vägvisare möter oss vid Vasaladan. Här ska Gustaf Vasa ha gömt sig undan danska knektar under sin jakt på dalkarlarnas stöd. Vi som gick i skolan på 1970-talet har antagligen sett scenen på svartvit 16-millimetersfilm.

På den tiden ansågs Gustaf Vasas äventyr uppbyggliga.

Utbildningen till en traditionell svensk basnäring i en sommarfager svensk skog. Klassisk arbetsmarknadspolitik, helt ­enkelt.

Det är egentligen bara en sak som sticker av. Abdirahman är – precis som de flesta andra på kursen – född i Somalia. I Borlänge, liksom i landet i övrigt är det en grupp som har svårt på arbetsmarknaden.

Abdirahman ska fälla träd. Efter utbildningen väntar arbete för Lantmäteriet. Området kring Dala Floda ska omarronderas och det behöver huggas nya ­rågångar.

Projektet är ett samarbete mellan Skogsstyrelsen, kommunen i Borlänge, Lantmäteriet och Arbetsförmedlingen. Ett lokalt initiativ för att lösa lokala problem och ta tillvara lokala resurser.

Skogsarbete är farligt. Den som ska ­arbeta med att fälla träd eller röja i skogen måste veta vad han eller hon gör. Det gäller att känna sin utrustning, men också träden och skogen.

– I dag måste du ha utbildning för att få röja. Bolagen har de kraven, säger Leif ­Södervall.

Det är ingen komplett skoglig utbildning – det är Leif Södervall noga med att påpeka – men den ger de kunskaper som behövs för att klara jobbet på ett säkert sätt. Södervall vet. Han har gjort det här förut.

Några av de som utbildats tidigare har arbetat åt Skogsstyrelsen, andra har – liksom som gruppen i Rankhyttan – huggit rågångar åt Lantmäteriet.

Förra året blev det 90 mil kring Rättvik.

– Det gick bra, även om det gick åt några sågbyxor, säger Kenth Persson.

Också i år ska han fungera som arbetsledare när utbildningen är avklarad.

Hassan är en annan som varit med förut. Han deltog utbildningen 2010, och är nu som något av en hjälpinstruktör.

I Somalia var han bonde.

– Man sover gott när man får arbeta med kroppen. Och så får man ju gratis gym, skämtar Hassan.

I år har dessutom fem personer som gått igenom utbildningen fått arbete hos en privat entreprenör. Det skulle kunna vara ett genombrott.

– Vi utbildar ju faktiskt till ett brist­yrke, säger Jenny Karlsson som är arkeolog på Skogsstyrelsen i Hedemora. Hon var en av initiativtagarna när projektet startade i liten skala 2009, och har själv under­visat i kulturmijöhänsyn på en påbyggnadskurs.

Det är sådant som den som arbetar i svenska skogar förväntas kunna.

Redan från början var en av grundprinciperna att vara noggrann med rekryteringen. Den som ska klara jobbet måste verkligen vilja, och orka.

Språket är däremot inget absolut krav. Det kommer, när man får arbeta tillsammans med andra som talar svenska.

– Nu känner branschen i Dalarna till vad vi gör, säger Jenny Karlsson.

Hon berättar om ett möte i vintras. Tidningarna skrev om den dåliga uppslutningen, men Karlsson kände sig nöjd.

– Lokalen vi hade var i alla fall full.

Skogsarbetare kan alltså beskrivas som ett bristyrke, i alla fall under delar av året. Säsongen för skogsvård är begränsad, och priserna är hårt pressade. Det är antagligen en del av förklaringen till att en stor del av skogsvården i dag genomförs av tillfällig utländsk arbetskraft.

Många röjare och planterare kommer från Vitryssland, Rumänien eller till och med från Thailand. Dagens regler för arbetskraftsinvandring har öppnat slussarna för verksamheten. Entreprenörer som måste jaga kostnader för att möta storbolagens krav, rekryterar personal i länder där anspråken är lägre.

Som bland annat GS-facket har visat i några rapporter blir resultatet inte alltid att alla regler och avtal följs.

Men det finns arbete i den svenska skogen, och rätt utbildning – som på Rankhyttan – är ett stort steg mot arbetsmarknaden.