Yasin och Walden ser hur Sverige kollapsar
Överklassleken är inte rolig längre
De flesta av oss känner av de nya kristiderna in på skinnet. I de politiskt eftersatta förorterna pågår gängkrig om knark och pengar. Bland medelklassen ökar otryggheten när levnadskostnaderna skenar.
Två som lyckats sätta ord på den oroande samhällsutvecklingen är rapparen Yasin och DN-skribenten Andrev Walden.
Båda har fått kritik från olika håll för sina skildringar av underklassens respektive medelklassens hopande problem.
Överklassleken över
I en uppmärksammad krönika har Andrev Walden skildrat sin rädsla över framtiden. I morse deltog han i ett samtal med Aftonbladets Eric Rosén, som skrev en artikel i helgen på samma tema, i P1 Morgon om vad som händer nu när medelklassen blir fattigare.
”Jag kräktes lite i munnen”, säger Walden om när han räknat ut hur mycket han ska betala i räntekostnader framöver.
Han beskriver det senaste decenniet som en ”överklasslek”.
Plötsligt hade hans familj råd med lyxiga utlandsresor, bostad i innerstaden och grejer i överflöd.
Men det mesta bekostades med lånade pengar. När räntorna stiger, liksom priset på allt annat, ökar rädslan för att ”falla igenom”.
Walden har fått en del mothugg, det är inte synd om honom för att han inte längre kan leva lyxliv har det låtit.
Men kritiken borde i själva verket riktas uppåt i systemet.
Värre innan det blir bättre
Under två decennier har tjänstemannaklassen fått reallöneökningar och extremt gynnsamma skattesänkningar. Riksbanken har eldat på konsumtionen och belåningen med sina minusräntor.
Överklassen har skapat en absurd norm som resten av samhället strävat efter. Sådana som Andrev Walden har åkt på semester till Maldiverna, gangsterrapparna vill åka i Audis och bära märkesklockor.
Samtidigt som antalet miljardärer har mångdubblats i Sverige har det dödliga våldet eskalerat. Allt hänger ihop.
Justitieminister Gunnar Strömmer och Polisen säger att det kommer bli värre innan det blir bättre.
Samma dystra budskap ger finansminister Elisabeth Svantesson om ekonomin.
Skjut inte budbäraren
I veckan släppte den kontroversiella rapparen Yasin ett nytt album, ”Pistoler, poesi och sex”. Som ingen annan artist just nu kan han rappa om vad som händer på samhällets skuggsida.
Yasin har dömts och nyligen avtjänat fängelsestraff för bland annat grovt vapenbrott. På skivan skildrar han tiden i fängelset, gängens våldsspiraler, fattigdomen i förorterna och rasismen en svart ung man möter i det svenska samhället.
Somali-svenska Yasin sjunger att ”Magdalena spelar dum”. Rimligen syftar han på den före detta statsministerns förödande uttalande om att Sverige inte ska ha ”Somalitowns”.
Över melankolisk gitarr rappar Yasin om uppväxten med nio personer i en trea i Rinkeby. Möjligheterna att flytta till en rymlig våning i en annan del av stan var tämligen begränsade.
Jag skriver det jag ser / men de kritiserar hellre det jag skriver än att kritisera det jag ser.
En på hundra är ett geni, Yasin är en på hundra, som SvD-recensenten Emil Arvidsson formulerar det. Visserligen med ett tungt kriminellt bagage – som bör kritiseras – men skjut inte budbäraren. Eller skjut helst ingen alls, måste man i dessa dagar kanske tillägga.
Kritiken ska i både Yasins och Andrev Waldens fall inte riktas mot deras iakttagelser. Vreden borde istället sikta mot politiken och de strukturer som gjort att alldeles för många är rädda att falla i dagens Sverige. Från väldigt olika höjd.
—