Nu kan vi aldrig blunda för kvinnomorden igen
Historiskt när mäns våld mot kvinnor äntligen blir politik
På påskaftons morgon larmade oroliga grannar 112 efter att ha hört hjärtskärande barnskrik från lägenheten bredvid. I en blodpöl fann polisen en 32-årig kvinna. Runt henne fanns hennes fyra små barn – och maken, som kallblodigt huggit ihjäl henne med en kniv.
Fem kvinnor i Sverige har brutalt mördats på bara tre veckor. Fem liv har släckts, flera barn har blivit av med en förälder och anhöriga berövats en närstående.
Till skillnad från många gånger tidigare har den här typen av brott mot kvinnor inte stannat vid nyhetsnotiser utan hela Sverige har reagerat. Inte heller politikerna varit tysta.
Stenevi bjöd in till partiledarsamtal
I förra helgen gick jämställdhetsminister Märta Stenevi ut och kallade till ett partiledarsamtal om mäns våld mot kvinnor. Mötet som hölls tidigare i dag följdes av en pressträff där Stenevi satte tonen: "Så länge en enda kvinna blir mördad har vi som samhälle inte lyckats".
Det är nästan så man måste nypa sig i armen när den här frågan äntligen lyfts upp på den politiska nivå där den hör hemma.
Flera konkreta förslag presenterades av regeringen. Ett är att kvinnofridsbrott ska utvidgas och ge ett högre minimistraff, vilket är en förutsättning för att en våldsverkare kan häktas omgående. Ett annat är att fotboja lättare ska kunna användas vid kontaktförbud.
De nämnda förslagen är bra, liksom att straffrihet ska tas bort vid lindriga brott och att kvinnan lättare ska kunna vara kvar i sin bostad när mannen fått kontaktförbud.
Men mycket mer måste göras för att hitta lösningar på ett så komplext problem som så länge varit accepterat. Och här syns en stor politisk oenighet, snarlika de vi sett i partisamtalen om gängkriminalitet.
Det går nämligen att se på en vänster-högerskala var partierna tycker att tyngdvikten ska läggas – på förebyggande insatser eller enbart på hårdare straff.
Straff förebygger inte våldet
Precis som i gängsamtalen vore det olyckligt om man stannar vid det lättast mätbara, det som högern och SD förespråkar. Högre straff och utvisningar gör inte att pojkar lär sig att lösa konflikter utan våld eller att sluta ta för sig av flickors kroppar.
Helt avgörande är att samhället tar ansvar för kvinnornas säkerhet. Att man ser över det grundläggande felet i att landets ideella kvinnojourer tvingas ta ansvar för våldsutsatta kvinnor utan någon långsiktig finansiering för jobbet.
Väntan har varit lång och förväntningarna är höga när regeringen nu öppnar upp för förbättringar.
Därför är det ännu viktigare att fokus hamnar rätt, att ansvar och finansiering tydliggörs.
Och egentligen är det ju så basalt. En kvinna måste kunna slippa leva med en våldsam man utan risk för sitt eller sina barns liv.