När koranen bränns lär människor brinna
Bokbål är ett uttryck för extremism – inte frihet
På Bebelplatz i Berlin står ett citat av Heinrich Heine inskrivet.
”Där man bränner böcker, där bränner man snart även människor”.
Genom en glasruta i marken kan man se ett upplyst rum med tomma bokhyllor .
Det var precis här nazisternas bokbål flammade 1933. Tyska studenter kastade böcker av Albert Einstein, Karl Marx, Thomas Mann, Kurt Tucholsky, Sigmund Freud och mängder av andra författare i lågorna.
Sedan brann mycket riktigt människor.
Som författaren Ola Larsmo påpekat handlar Heinrich Heines citat faktiskt om att bränna koraner. Heine var född jude och identifierade sig med hur muslimer behandlades i inkvisitionens Spanien på 1500-talet. Det kända citatet kommer från hans drama Almansor om denna mörka tid.
Att inkvisitionen brände böcker, inte bara koraner, handlade om att rena Spanien och att genomföra vad vi idag skulle ha kallat etnisk rensning eller folkmord mot landets muslimer.
Att rena saker med eld har alltid haft en speciell betydelse.
Så brändes kättare på bål tillsammans med sina kätterska skrifter. Så brändes häxorna och så brändes samernas trolltrummor.
När nazisterna brände böcker hundratals år efter inkvisitionen handlade det om att rena Tyskland från ”otysk litteratur” och judiska intellektuella. För att förinta människor måste man förinta deras kultur, deras minnen och deras berättelser.
De koranbänningar som nu sker i Sverige äger inte rum i ett vakuum, att den symboliska handlingen har en sådan oerhörd betydelse beror på sammanhanget, på tiden och på historien.
”Det är bara en bunt papper” säger de som vill försvara hatbrotten.
Men koranen var inte ”en bunt papper” när inkvisitionen brände den heller. Då hade de aldrig gjort det. Inte heller dagens koranbrännare hade brytt sig ett dyft.
”Det är religionskritik” försvarade sig andra när koranen inlindad i bacon brändes framför församlingen i Stockholms moské vid en av årets viktigaste muslimska högtider.
Vad var i så fall bokbålet på Bebelplatz 1933? Litteraturkritik? Religionskritik mot judendomen?
Ord har betydelse.
– Om Lisa mobbas i en klass, spelar det roll om vi kallar det för mobbning eller Lisakritik, som journalisten Lena Sundström har konstaterat.
När det kommer till koranbränningarna är det få som talar klarspråk. Men koranbränningarna syftar till att sprida hat och trycka ner Sveriges muslimska minoritet. Om att de inte ska känna sig hemma i sitt eget land och att deras barn ska växa upp och känna sig som främlingar.
Koranbränningarna är den fysiska manifestationen av SD:s syn på svenskhet. Ni hör inte hemma här, vi ska rena landet från er kultur, era minnen och era berättelser.
Sen kommer vi för er.
Efter Förintelsen införde Sverige en regel som förbjöd hets mot folkgrupp, eftersom vi nyss fått bevittna vad sådan retorik kunde leda till. Har vi 70 år senare glömt läxan?
Jag hoppas inte det.