Jomshofs muslimnoja kommer bara bli värre
Orden fungerar som ett långsamt gift
I mars 1933, för nästan precis 90 år sedan, slutade tidningen Münchener Post att komma ut. Redaktionen slogs sönder av nazistpartiets stormtrupper och journalisterna fick fly. Bara en dryg månad tidigare, 30 januari 1933, hade Adolf Hitler valts till tysk rikskansler.
Hitler hatade Münchener Post. Hans öknamn för tidningen var ”Giftküche”, giftköket, eller Münchener Pest.
Tidningen, som var socialdemokratisk, var en av få i Tyskland som direkt hade insett vad Adolf Hitler och nazisterna gick för. Från 1920-talet och framåt avslöjade man en rad skandaler och intriger i partiet.
Man skrev detaljerat om Hitlers politiska planer. Den 9 december 1931 publicerade man exempelvis nazistiska dokument om en endlösung, en "slutgiltig lösning" för Münchens judar. Det var första gången ordet nämndes i det sammanhanget.
Det första nazistiska attentatet mot Münchener Post ägde rum redan 1923.
Men i och med nazisternas maktövertagande var det alltså slut. Flera redaktörer hamnade i fängelse eller koncentrationsläger.
Den tyska borgerlighetens reaktion på den ständiga strömmen av nyheter från Münchener Post var att slå dövörat till. Trots mängder av avslöjanden om Hitlers trakasserier av politiska motståndare och om hans politik brydde man sig inte.
Detta dövöra kom att spela en stor roll. För utan konservativa och liberaler hade inte Hitler kommit till makten.
Anpassning sker långsamt men inte nödvändigtvis i det fördolda. Den börjar ofta i språket.
”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.” skrev den tysk-judiske språkvetaren Victor Klemperer.
Alla läsare av deckarförfattaren Agatha Christie vet att giftet arsenik är lurigt på det sättet. Du kan förgiftas långsamt utan att märka något.
Genom att förändra vad som kunde sägas flyttade det tyska nazistpartiet successivt gränsen för vad som kunde göras.
I veckan avslöjade TV4:as Kalla fakta hur Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson genom ett slags bulvanupplägg drivit en stiftelse som publicerar högerextrema konspirationsteorier om muslimer.
Insamlingsstiftelsen är på pappret oberoende från partiet men TV4 har hittat belägg för att den haft lokaler gratis från SD och även fått finansiering därifrån.
Jag är inte direkt förvånad.
TV4 har låtit experter på högerextremism granska det manifest på 17 sidor som stiftelsen har tagit fram.
– Det är ett klassiskt högerextremt budskap. Texten bygger på två konspirationsteorier. Den ena är konspirationsteorin om ett folkutbyte. Och den andra är konspirationsteorin om den djupa staten, säger Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet.
För den som inte är bekant med språkbruket kan detta låta en smula kryptiskt.
Konspirationsteorin om ”folkutbyte” är idén att svenska folket, och andra västerländska folk, håller på att bytas ut mot muslimer.
Detta ”folkutbyte” drivs fram av en dold elit. En tanke som hämtats i rakt nedstigande led från nazisternas föreställning om en ”judisk konspiration” som styr i det fördolda.
I sin nuvarande form är idéerna om ”folkutbytet” formulerade av den franske nationalisten Renaud Camus. Både Anders Behring Brevik, som mördade 77 människor i Oslo och på Utøya, och Brenton Terrant, som sköt 51 personer vid två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland var djupt påverkade av dem.
Det är ingen liten eld SD leker med.
”Svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land. Det pågår en islamisering. Det är inga konspirationsteorier utan fakta.” skrev justitieutskottets ordförande Richard Jomshof på twitter.
Åsikter är självfallet aldrig fakta, men Richard Jomshofs tweet är ett bra exempel på hur högerextrema konspirationsteorier nu klivit in i svensk politiks finrum.
Det han menar med ”svenskarna” är inte vi som bor i Sverige eller talar svenska utan en sverigedemokratisk definition av svenskhet där partiet tar sig rätt att bestämma vem som tillhör och inte.
En muslim kan då inte vara svensk, utan är ett slags främmande element – en infiltratör – i det rena svenska. Det är en repris på 1930-talets rasläror, fast där ordet ”ras” ersatts med ”identitet” eller ”kultur”.
Tanken är i princip den samma.
SD:s ”svenskhet” är en slags retorisk motsvarighet till de Nürnberglagar Tyskland antog 1935 där judar socialt och juridiskt avskiljdes från icke-judar.
Muslimerna är i SD:s begreppsvärld icke-svenskar.
Vart den retoriken kan leda har vi redan fått se många gånger i historien. Att slita isär människor som hör samman har stora konsekvenser. Tidigare har ledande sverigedemokrater även försökt avskilja samer och judar, men jag vet inte om det fortfarande gäller.
Ibland får man höra från borgerliga debattörer, och politiker, att man inte ska överdriva kritiken av extremhögern. Att de egentligen inte är så farliga utan kommer att anpassa sig och bli goda demokrater.
Så motiveras just nu samarbeten mellan konservativa partier och nationalister lite överallt i Europa, även i Sverige. Journalisterna på Münchener Post hade känt igen retoriken.
I Expressenreportern David Baas bok Segra eller dö : ett reportage, (Mondial 2022) gör han en väldigt viktig spaning om detta.
De sverigedemokrater som i dag leder partiet har minst femton, tjugo år av politisk kamp i extrem motvind bakom sig. De offrade karriärer, social status och anseende för att driva idéer övriga samhället tyckte var vrickade. De har uthärdat ett långt liv i den politiska marginalen men ändå stått fast.
Vad talar för att de skulle ändra sig, mildra sina åsikter, nu när de håller på att få verklig makt att genomföra dem?
Absolut ingenting.