Männen i shorts bygger faktiskt det här landet
Kontorsfolk tycker det ser ”sloppy” ut
Med fasa tänker jag tillbaka på de varma sommarmånaderna jag arbetade inne i paketterminalen.
Terminalen låg i ett plåtskjul. För den som inte befunnit sig inuti i ett plåtskjul på sommaren kan jag låta meddela att det blir outhärdligt varmt. Och på vintern finns det mer att önska av dess förmåga att isolera. Men fördelen med vintern var ändå att man kunde ta på sig mer kläder. På sommaren kunde man tyvärr inte krypa ur sitt eget skinn.
Och samtidigt som man kan höra lågstadieklasser öva på ”Den blomstertid nu kommer” har den årliga debatten blossat upp om huruvida shorts på arbetsplatsen är okej eller inte.
I år var det Ida Söderberg på den här tidningen som vevade igång debatten. Framförallt är det männens shortsbärande som står i debattens skottlinje. Hon menar att shorts är ett perfekt plagg för barn.
Häromdagen diskuterades ämnet även i TV4.
– Jag tycker det ser sloppy ut, säger Jörgen Huitfeldt, journalist på tidningen Kvartal, men förtydligar att det kan vara okej om man "typ jobbar på ett lager".
Även om Huitfeldts uttalande inte är så skarpt säger det en del om vad synen på ett jobb är.
Jag vet inte exakt var gränsen går för vad ”typ jobbar på ett lager” innebär eller var gränsen för kundkontakt går. Men många inom klassiska LO-yrken skulle få en direkt outhärdlig arbetssituation om man började diskutera lämpligheten i att bära shorts på jobbet. Brevbärare eller människor på byggarbetsplatser skulle nog inte stå ut många timmar utan att låta sina ben vädras.
Med det sagt är jag inte säker på att jag inte håller med när det kommer till oss kontorsråttor. Sedan jag börjat arbeta på AC-svala redaktioner har jag upptäckt linnekläder. Nu har jag lyxen att slippa bekymra mig över huruvida shorts på jobbet är okej eller inte.
En sommardag tog en kollega med en termometer till terminalen. Den visade 35 grader. Och så var det i princip varje dag mellan maj och september.
I högt tempo skulle paketen sorteras och lastas in i containrar. Arbetet var fysiskt, paketen kunde väga upp till 30 kilo. Vi svettades som grisar. Om någon hade sagt åt oss där och då att det är töntigt med shorts på jobbet vågar jag knappt tänka på hur vi hade reagerat.
Bästa stunden på våra arbetsdagar var när vi kunde smyga in i kontorsdelen av byggnaden och svalka oss. Där fanns det AC.
Lite respekt för landets alla arbetande kingar i shorts hade varit på sin plats. Det är trots allt de som bygger det här landet.
Tills dess kan alla kontorslallare införskaffa sig lite luftiga linnekläder så kanske vi kan döda den här debatten en gång för alla.