Macron kan inte fattat vad han gav sig in på
Franska politiker är inte att leka med
Susanna Kierkegaard
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Publicerad 2024-06-14 16.00
Den franska presidenten Emmanuel Macron fick på moppe i söndags. Högerextrema Nationell samling fick dubbelt så stort stöd i EU-valet som hans egna liberala parti.
Macron väntade inte ens tills rösterna räknats klart innan han utlyste nyval till parlamentet. Den 30 juni får Frankrikes väljare chansen att säga sitt. Ett högt spel, men inget nytt för Macron. Han är en strateg av rang och van att ta stora men kalkylerade risker.
Förmodligen räknade han med att de oförberedda konkurrenterna högerut skulle bli alldeles yra och sumpa den plötsliga möjligheten.
Sedan dess har allt gått mycket fort. Högerpartiet Republikanernas ledare Éric Ciotti föreslog ett samarbete med Nationell samling. Det gillades inte. Partisekreteraren tillika hans konkurrent Annie Genevard kallade till krismöte och ledaren avsattes utan större ceremonier.
Ciotti reagerade som vem som helst i hans sits och låste helt sonika in sig på partikansliet i flera timmar. Till slut dök Genevard upp med en extranyckel och släpade ut honom.
Det visade sig snabbt vara en kortsiktig lösning. Dagen efter att han fått sparken upplyste Ciotti journalister om att han arbetade på som vanligt. På frågan om ifall han fortfarande var välkommen på partikansliet svarade han ”nästan”.
Även det högerextrema partiet ”Reconquête” – ja, de har flera – har det gått vilt till. Partiledaren Éric Zemmour uteslöt sin toppkandidat i EU-valet i direktsändning, efter att hon anklagat honom för att försöka konkurrera med Nationella fronten.
”Världsrekord i svek”, enligt Zemmour. Ord och inga visor.
Vänsterut är det också full rulle. Efter fyra dygn av förhandlingar slog sig Socialistpartiet, Miljöpartiet, Kommunisterna och vänsterpopulistiska ”La France Insoumise” ihop. Nu går de till val tillsammans och med ett gemensamt politiskt manifest. Bland annat lovar de att sänka pensionsåldern till 60 år.
Det är minst sagt en bred koalition. Men utan att samarbeta har vänsterpartierna ingen chans. Trots de radikala inslagen har ”Nya folkfronten”, som de kallar sig, till och med fått en välsignelse från den tidigare presidenten Francois Hollande.
Det lär bli rätt rörigt i den där koalitionen. Men i jämförelse med konkurrenterna till höger ser de faktiskt städade ut.
Mest synd är det väl om det franska folket, som ska stå ut med det här spektaklet till valrörelse. De kan ju trösta sig med att den bara blir två veckor lång.