Boris Johnson kan vara tokig på riktigt

Det ligger i vårt intresse att hålla London nära

Den 31 januari 2020 lämnade Storbritannien EU. Som ett skepp på öppet hav stävade de mot friheten. Sedan dess verkar de ledande brexitörerna i det konservativa partiet ömsom styra landet planlöst i cirklar och ömsom rakt mot en avtalslös Brexit.

Enligt den ursprungliga planen ska ett avtal mellan Storbritannien och EU börja gälla från 1 januari. Om inget avtal finns börjar vanlig internationell lag gälla, samt världshandelsorganisationens regler.

Resultatet kan då bli en hjärtinfarkt i handelssystemet med brist på mediciner, mat som ruttnar vid gränsen och den värsta köbildningen sedan Dunkirk.

I förra veckan återupptogs dock förhandlingarna och på Twitter meddelas att det nog ska gå bra.

Inte tid för äventyr

Storbritannien blev ett av de hårdast drabbade länderna i pandemin och även om ekonomin återhämtade sig något i augusti ligger BNP 9,2 procent under siffrorna i februari. En jättedålig tidpunkt för utrikespolitiska äventyr, med andra ord. Men de konservativa tänker uppenbarligen köra på.

Premiärminister Boris Johnson popularitetssiffror sjunker stadigt. Från april, då 66 procent enligt YouGov tyckte att han gjorde ett bra jobb till bara 35 idag.

I april bytte oppositionspartiet Labour ut Jeremy Corbyn mot den tidigare människorättsadvokaten Keir Starmer. Än så länge har det fungerat bra. Men det är flera år till nästa val.

Så vad händer nu?

Alla förlorar på kaos

Det mest sannolika är nog ändå att EU och Storbritannien reder ut situationen och lyckas förhandla fram ett nytt avtal, även om det sker i vargtimmen. Båda parter har mycket att förlora på det kaos som kan följa på en avtalslös Brexit.

För Sverige vore det särskilt illa, vi har omfattande handel med Storbritannien och ett nära samarbete på många andra områden, inte minst kring säkerhet. Det ligger i vårt nationella intresse att hålla London så nära vi kan.
Men vad vill Boris Johnsons regering egentligen? Är allt trasslande bara taktik?

Sannolikt, men man vet ju aldrig.

Så svenska företag bör nog för sin egen skull planera för att Storbritanniens regering faktiskt menar allvar med att krascha ut ur EU, strunta i internationell lag och låta befolkningen leva på konserver medan de i efterhand reder upp sina handelsrelationer.

Finns det en metod i galenskapen?

Vi får hoppas det.