Det grekiska ödet berör hela Europa
8 JULI 2015. Greklandskrisen
Torskfilé med ansjovissmör och chokladmousse på kex åt de. Eurozonens ledare på det extrainkallade toppmötet i Bryssel i går.
Obama ringde.
Världen väntade.
Europeiska rådets ordförande, den tidigare polske premiärministern Donald Tusk hade enligt källor lovat den tyska delegationen att de skulle kunna vara hemma i Berlin före midnatt.
Det tolkades som ett gott tecken. Flygtiden mellan Bryssel och Berlin är en timme och tjugo minuter. Donald Tusks besked läckte vid niotiden.
Mötet skulle alltså inte ta hela natten?
Något positivt höll på att hända.
Eller?
I Grekland är bankerna fortfarande stängda. Det rapporteras om svårigheter att få tag i medicin och oro för hur landet ska kunna betala för sin gasimport. Efter att det grekiska folket i söndags röstade rungande nej till – ja, vad var det de röstade nej till egentligen? – kallades det till nytt toppmöte.
Något behövde göras.
På pappret hade Grekland sagt nej till villkoren i ett redan utgånget förslag.
I huvudet på de grekiska väljarna hade Grekland sagt nej till fortsatt åtstramningspolitik.
I EU-ledarnas mardrömmar hade Grekland sagt nej till att vara ett europeiskt land.
Vad som gäller är oklart och Grekland har just nu varken tid eller pengar. Förra veckan ställde landet in betalningen av 1,5 miljarder euro till den internationella valutafonden IMF. Den 20 juli måste Grekland betala ytterligare 3,5 miljarder euro till europeiska centralbanken, ECB.
Pengar som landet inte har.
Men oavsett vad man tycker om euron så är den ett politiskt projekt.
Och det är politiska kalkyler som i slutändan kommer att bestämma dess öde. Trots allt som det grekiska folket har varit med om i valutaunionens namn så vill de inte lämna den.
Och det är talande.
Ett grekiskt utträde ligger dessutom inte i resten av Europas intresse.
Men det kan inte heller fortsätta som hittills. Till och med den internationella valutafonden IMF erkänner i dag att Grekland behöver någon form av nedskrivning av sina skulder.
Vad som behöver ske i förhandlingarna mellan Grekland och långivarna denna vecka är i teorin inte svårt att se. Grekland måste gå med på reformer av sin ekonomi som kan lugna långivarna och bevisa att landet på allvar vill ta tag i sina problem.
Tyskland måste i sin tur gå med på någon form av skuldnedskrivning. Sedan måste alla ta i hand och lova att göra ”vad som krävs” för att rädda valutaunionen.
Om detta kommer att ske är en helt annan fråga.
Vad som i dag håller Grekland flytande är den europeiska centralbankens nödlånesystem, ELA. De grekiska bankerna kommer inte att kunna öppna utan att ECB höjer nödlånetaket. Och detta kommer inte att ske utan ett nytt avtal.
Så låg landet i går. Trots att mötet började i surmulen frustration över att den grekiska regeringen inte kom med något skriftligt förslag på reformer slutade det hela i oväntat optimistiskt tonläge. Den nya grekiske finansministern Euclid Tsakalotos verkar åtnjuta högre förtroende bland sina europeiska kollegor än den kontroversielle Yanis Varoufakis.
När mötet avslutades 22.30 kom rapporter i media om att ett eventuellt nytt avtal skulle innehålla liknande villkor som de Grekland
i söndags röstade nej till, men med den viktiga skillnaden att landets skuld skulle skrivas ner.
Huruvida detta är önsketänkande och påhitt återstår att se.
Det blir ett nytt toppmöte på söndag.
Och då får även Stefan Löfven åka till Bryssel. Samtliga EU-ledare, inte bara Eurozonens, är
inkallade.
Den grekiska krisen berör nu oss alla.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.