Daniel Helldén startar ett inbördeskrig i MP
Hans Stockholmsgäng har samarbetat med Moderaterna
Stockholmspolitikern Daniel Helldén (MP) kandiderar till nytt språkrör för Miljöpartiet, berättar han idag för Aftonbladets Fredrik Björkman.
Jag är absolut ingen expert på de gröna, men jag måste ändå säga att jag är en smula undrande. Daniel Helldén är så vitt jag känner till bara känd för en enda sak: att skrämma bort rödgröna väljare.
Han lyckades på kort tid göra Miljöpartiet helt omöjligt bland stockholmare. Alltså så omöjligt att han själv lyckades bli en vardagssnackis.
En ”ökändis” skulle man kunna säga. Känd för att vara ökänd.
Och för att tappa väljare. I MP:s starkaste fäste Stockholm har han förlorat gröna väljare i två raka val. I det senaste valet gick MP dessutom kraftigt fram i Stockholm – men inte i kommunvalet. För där fanns Helldén.
I intervjun säger han att Miljöpartiet måste fokusera mer på klimat- och miljöfrågor. Det tror jag personligen är helt riktigt. Det är en vinnarstrategi i vår allt gråare politik.
Men just de nya väljare Miljöpartiet skulle kunna vinna, som gröna Socialdemokrater och Vänsterpartister, förlåter nog aldrig att Daniel Helldén helst av allt samarbetat med Moderaterna.
För så är det. En röst på Daniel Helldén har hittills varit en röst på Moderaterna – det parti som bokstavligen plockade ner skylten på Miljödepartementet.
Så ja, jag är förvånad.
För första gången på många år börjar det formas ett slags progressivt momentum i väljarkåren. Unga människor protesterar, allt fler engagerar sig i debatten och ilskan över rasism, homofobi och obefintlig klimatpolitik växer.
Jag tror att Socialdemokraternas regeringserfarenhet, Miljöpartiets klimatpolitik och Vänsterpartiets rättvisepatos tillsammans mycket väl skulle kunna ta hem både debatten och nästa val.
Men det bygger naturligtvis på att Miljöpartiet ens kommer in i riksdagen. Tillfället att skjuta sig i foten är illa valt.
Historiskt ligger Helldén lite till höger om Centerpartiet. Ett miljöparti lett av honom skulle nog hamna ungefär mellan Liberalerna och Centern i väljarnas ögon. I intervjun med Fredrik Björkman utesluter Helldén samarbete med ”dagens” moderater men uttrycker hopp om Liberalerna.
En ganska vågad politisk analys just nu.
Vid förra valet kom Miljöpartiet in i riksdagen tack vare stödröster från socialdemokrater och vänsterpartister. Aftonbladets ledarsida tillhörde dem som tydligt argumenterade för hur viktigt det var att de gröna inte åkte ut.
På lokal och regional nivå fanns inte den drivkraften för väljarna. Resultatet blev att partiet åkte ur 33 kommunfullmäktige och sex regioner.
Jag kanske inte berättar någon större hemlighet när jag säger att dessa väljare knappast kommer att stödrösta på ett parti som öppnar för samarbete högerut. Taktikröstare är både ideologiskt drivna och väl insatta i politik.
Borgerliga opinionsbildare och debattörer lär dock välkomna Daniel Helldén. De vill inget hellre än att splittra de rödgröna eftersom det sannolikt är enda möjligheten för nuvarande regering att sitta kvar.
Men hur som, partiledarval är alltid spännande.
Daniel Helldén och gänget runt honom är kända som ganska hårdföra. Min gissning är att det nog snart börjar dyka upp snaskiga läckor och ofördelaktiga uppgifter i media om hans politiska motståndare.
Håll utkik.
Men i grunden är det självfallet medlemmarna som bestämmer. De gånger jag själv besökt Miljöpartiets kongresser har det varit väldigt snälla tillställningar trots att man röstar om precis allt.
Om Daniel Helldén ångar på som han brukar lär nog den partikulturen kunna få sig en törn. Han börjar starkt redan idag genom att meddela att han gärna blir ensamt språkrör.
I så fall skulle Miljöpartiet avsluta 40 år av jämställt ledarskap med att sparka en kvinna och välja en man.
Ödmjukt.