Vågar jag skriva att jag gillade Stenevi?
Socialdemokraterna kan inte misstro samarbetspartiet
Märta Stenevi slutar som språkrör. Efter intern kritik om arbetsmiljöproblem och en rapport som skulle brisera slutade hon självmant. Utifrån ser det ut som att hon pressades av buskagitation i en språkrörsstrid som i sin kärna var ideologisk.
Arbetsmiljö är oerhört viktig. Det får aldrig sopas under mattan, inte heller i politiska partier. Men det slår mig att det oftare är kvinnor och radikaler som får avgå på dessa frågor. Ribban ligger högre för dem.
Var Märta Stenevi en sämre eller mer toxisk chef än alla män i Miljöpartiets historia – det får vi aldrig veta. I bästa fall är acceptansen för dåligt ledarskap lägre idag.
I värsta fall ser vi en giftig cocktail där Stenevi först under flera år utsätts för kampanj från ytterhögern, sedan blir utmanövrerad av högermiljöpartister runt Daniel Helldén där anklagelserna om dåligt chefskap blir redskap i en maktkamp. Kanske det sista kunnat redas ut, men med ledarstrid och det långliga hatet på nätet pallade hon helt enkelt inte. Kvinnor drabbas oftast hårdare av utbrändhet när de måste kombinera yrkets krav med att ta huvudansvar för familjen. Till slut knäcks kamelens rygg.
Jag kommer verkligen sakna Märta Stenevi. Inte minst i partiledardebatterna där hon stod för någonting. Hela valrörelsen 2022 var det ofta Stenevis insatser som fick mig att titta klart.
Med uppriktig stämma talade hon alltid utifrån en progressiv, antifascistisk och grön position som sa emot den allmänna rasism och övermänniskoretorik som nu sprider sig som gift i det politiska samtalet.
En stor politiker vars hjärta inte stympats av talepunkternas tyranni
Jag känner mycket stark samhörighet med den positionen. Hon tog debatterna med Jimmie Åkesson. Hon talade om de fattiga barnfamiljerna, kvinnornas kassa pensioner. Hon sa nej när avhumaniseringen tilläts sprida sig. Hon gav antirasismen ett ansikte. Hon var en riktigt stor politiker vars hjärta ännu inte stympats av talepunkternas tyranni.
Jag hoppas att hon nåddes av kärleken hon väckte, inte bara hatet.
Dessvärre kom ärligt talat inte misstron mot Stenevi och Miljöpartiet bara från höger.
Även socialdemokratin när bitvis en för mig en mycket besynnerligt motvilja mot Miljöpartiet, liksom man gör mot Vänsterpartiet.
Socialdemokraterna måste sluta med den barnsliga stilen att bjuda in sina samarbetspartners med armbågen. Man borde lära av hur borgarna gjort. Moderaterna och dess idéutvecklare har ägnat så mycket energi åt att tvätta SD regeringsfähiga att de fortfarande har slut på handtvål på Timbro.
S borde omfamna MP på motsvarande sätt.
Vi behöver en progressiv regering senast 2026. Där ingår förutom Socialdemokraterna även Miljöpartiet, Vänsterpartiet självklart. Kanske även Centern. Förhoppningsvis är Märta Stenevi med som statsråd då.